This paper draws on critical discourse analysis to examine how health and physical education (HPE) curricula from Sweden, Norway, South Africa, Australia, and New Zealand may influence possibilities for the enactment of social justice in schools. The findings highlight the presence of social justice intentions across the five curricula as related to embodied movement experiences, social cohesion, and activism. That said, the findings simultaneously suggest that the language used to orient teaching towards social justice objectives is often elusive. In this paper, we contend that despite the presence of social justice intentions in these five HPE curricula, the articulation and function of the language within the curriculum documents do not necessarily support the enactment of this in practice. To conclude, we therefore suggest that more work is needed to ensure that curricula and other supporting artefacts and resources can better support both teachers' practice and students' learning in raising awareness of, and addressing, social justice outcomes in HPE.

Det har blivit vanligare att föreningsidrotten används som verktyg för att lösa samhällsutmaningar så som segregation, integration och ojämlikhet. I denna text presenteras en analys av vad som krävs för att idrotten ska kunna användas för att konstruktivt ta sig an samhällsutmaningar. 

Analysen är baserad på tidigare forskning om socialt entreprenörskap inom idrotten samt en pågående studie av Hemmaplan-föreningar. Det metodologiska redskapet idealtypen Hemmaplan-förening presenteras. Idealtypen ärbyggd på definitionen av idrottslikt socialt entreprenörskap. Den har kompletterats med för Hemmaplan-föreningar karakteristiska drag. Idealtypen Hemmaplan karaktäriseras av att:

• Verksamheten korsar på ett konfliktfyllt sätt gränser mellan samhällets olika sektorer.
• Verksamheten utgår i varje fall från den lokala kontexten.
• I verksamheten eftersträvas gratis eller mycket billig verksamhet utan trösklar för deltagande.
• Verksamheten har en genomtänkt hållning till unga ledare, som innefattar utbildning och ekonomisk ersättning.
• Skolan har en central plats och roll i verksamheten.
• I verksamheten används idrotten som medel, inte som mål.Tävlingsidrott med serier och cuper ingår inte.
• För den som är intresserad av tävlingsverksamhet finns en slussfunktion till föreningar med sådan verksamhet.
• Hemmaplan-föreningen är organisatoriskt knuten till ett specialidrottsförbund.
• Om Hemmaplan-föreningen hade använt sig av företagsformen hade pengarna (vinsten) använts som medel, inte som mål.
• Verksamhetens sociala innehåll överensstämmer med statens mål för det skattefinansierade stödet till idrottsverksamhet, och har samma innehåll som begreppet föreningsfostran.

Ball games are common content in school physical education and health (PEH), particularly in Sweden. However, criticism has been directed at ball games for focusing too much on performance and competition. In this paper, we explore the learning that occurs in ball games beyond subject-specific knowledge and skills. Data was generated through observations and interviews with four different PEH classes at an upper-secondary school in southern Sweden. Data analysis was based on Uljens' (2023. Non-affirmative Theory of Education and Bildung (1st ed.). Springer International Publishing.) non-affirmative theory. The findings show that the students learn both subject-specific (e.g. sport techniques, skills, rules and game sense) and generic knowledge and skills (e.g. cooperation, care and providing equal opportunities for everyone) in and through ball games. The findings further draw attention to how more students participate in and learn from ball games when performance and competition is not in focus and when forms of ball games that are less known to the students are used. To conclude, the paper argues that the learning objectives in ball games need to be re-articulated to focus more on the important generic knowledge and skills that students can learn from this PEH content.

Research continues to show that school physical education and health (PEH) is complicit in the reproduction of inequities related to, for instance, gender, sexuality, ethnicity, religion and social class. In this paper, we present findings from a participatory action research (PAR) project with 11 PEH teachers at two upper-secondary schools in Sweden, aimed at enhancing understandings and enactments of social justice pedagogies. Data generated through observations, interviews, focus groups, workshops and teacher reflections were analysed through a thematic analysis (Braun and Clarke, 2022) and informed by the concept of teaching for equity and social justice (Freire, 1970). The findings highlight how the teachers associated social justice pedagogies in PEH with an emphasis on: (1) ‘inclusion’; (2) ‘equity/equality’; (3) ‘adaptations to teaching and assessment’; and (4) ‘relationships’. The findings also demonstrate how, based on the importance they placed on relationships, the teachers developed pedagogies that aimed to create: (1) ‘conditions for building relationships’; (2) ‘continuous engagement from teachers and students’; (3) ‘student involvement and reflection’; and (4) ‘connections with and within the subject’. Although the findings draw attention to productive understandings and enactments of social justice pedagogies, we also argue that the teachers, to some extent, conflated equality of opportunity with equity of outcome and continued to focus on managing inequities within the framework of taken-for-granted practices and knowledge within the subject. We conclude that more work is needed to support teachers in not only addressing the inequities students bring to the classroom, but also in challenging the norms that make these inequities matter.

"Idrottslyftet har öppnat dörrarna för fler, men få har klivit över tröskeln". Det var en av slutsatserna i en utvärdering av Idrottslyftet för drygt tio år sedan. Den idrottspolitiska satsningen pågick mellan 2007 och 2019, med syfte att få fler barn och ungdomar att börja idrotta i idrottsrörelsens regi och få fler att stanna kvar längre inom idrotten. För att åstadkomma detta skulle ansvariga inom idrottsrörelsen bland annat hålla nere avgifter och utveckla nya verksamhetsformer.

Satsningen grundade sig dels i rapporter om minskade deltagarantal i den svenska idrottsrörelsen, samtidigt som kostnaderna för att delta ökat, dels i politiska beslutsfattares uppfattning att idrotten kan fylla en integrerande och demokratifostrande roll i samhället. Men Idrottslyftet ledde inte till att fler började idrotta. I stället har minskningen fortsatt – i takt med ytterligare kostnadsökningar för deltagarna.

Det statliga ekonomiska stödet i Idrottslyftet permanentades 2020 och blev en del av idrottsförbundens ordinarie verksamhet. Trots denna extra satsning, som lett till en utveckling av både Riksidrottsförbundets och övriga idrottsförbunds administration och policyer, når idrottsrörelsen sålunda inte fram. Föreningsidrotten når i huvudsak dem som redan har erfarenhet av den genom sina familjer. Ett exempel som visar på detta är studien Nyanländas etablering i idrottsrörelsen av Arnoldsson med flera, vilken visar att utvecklingsmedel tenderar att nå redan idrottsstarka och socioekonomiskt välmående grupper i samhället.

Vad beror detta på? I detta kapitel visar vi hur man med utgångspunkt i det sociala entreprenörskapet skulle kunna realisera intentionerna med Idrottslyftet. Sociala

entreprenörer utmanar de organisatoriska gränser som i dagsläget är ett hinder för innovativa organisationer, vilka arbetar med att få fler barn och ungdomar att såväl börja, som fortsätta, idrotta.

Vidare kommer vi att redogöra för hur god folkhälsa kan förstås i relation till begreppet segregation. Efter att ha presenterat våra teoretiska utgångspunkter följer ett antal exempel på verksamheter vi menar kan beskrivas i termer av socialt entreprenörskap. Kapitlet avslutas framåtsyftande. Där diskuterar vi vilka krav som behöver ställas på organisationer i ett segregerat samhälle för att ge barn, ungdomar och vuxna möjligheter till motion och idrott, i syfte att främja en god folkhälsa.

Syftet med den studie som ligger till grund för artikeln var att öka förståelsen för hur lärare i idrott och hälsa kan bedriva en inkluderande undervisning som kännetecknas av social rättvisa och där alla elever har möjlighet att delta och lyckas. Studien genomfördes inom ramen för ett internationellt samarbetsprojekt som undersökte hur lärare i idrott och hälsa hanterar frågor om inkludering, jämlikhet och social rättvisa i undervisningen. I denna artikel redovisas resultat från observationer av undervisning i idrott och hälsa i årskurs 7 till 9 i Sverige med tillhörande intervjuer av fem lärare i ämnet. Resultaten visar att lärarna använde sig av flera olika strategier kopplat till tre huvudteman: (1) skapa goda relationer med och mellan elever, (2) anpassningar för att utjämna ojämlikheter och (3) stötta de som behöver. Trots de goda exempel som lyfts i denna artikel, behöver undervisningspraktiker vidareutvecklas som inte bara hanterar utan även kan utmana och förändra rådande normer och värderingar i ämnet.