Sedan den första revideringen av förskolans läroplan gjordes 2010 har uppdraget att arbeta med dokumentation och kvalitetsarbete förstärkts. Förskollärare har tillsammans med övriga i arbetslaget ålagts att dokumentera enskilda barns lärande och utveckling för att utvärdera i syfte att öka utbildningens kvalitet. 

Syftet med boken är att, baserat på forskning, bidra till en mångsidig diskussion avseende förskolans dokumentationspraktiker, relaterat till barns utveckling och lärande samt till kvalitetsarbete. En underliggande fråga i boken är om dokumentationsarbete i förskolan bygger luftslott eller om detta arbete kan borga för kvalitet.

Den forskning som presenteras i boken bygger främst på fem licentiatavhandlingar som är sprungna ur projektet Små barns lärande, ett projekt som initierats och finansierats av tolv kommuner i södra och mellersta Sverige i samverkan med det fristående forskningsinstitutet Ifous. Linnéuniversitetet har ansvarat för den del av projektet som har innefattat en kommunfinansierad forskarutbildning. I boken medverkar även seniora forskare. 

Dokumentation i förskolan. Att bygga luftslott eller borga för kvalitet? vänder sig främst till studenter på förskollärarutbildningar samt yrkesverksamma i förskolan, inkluderat rektorer.

Pedagogical documentation has been understood as an important way for early childhood educators to provide high-quality learning environments for children. The authors explore the contested nature of quality and its interpretation in two cultural contexts: in Western Australia, where pedagogical documentation is a relatively uncommon practice, and in Sweden, where pedagogical documentation is a relatively common practice. These locations were selected to provide a comparison between educators from these two different cultural and policy contexts. The main purpose of pedagogical documentation within the Swedish preschool system is to gain knowledge of how to systematically improve the quality of the preschool. This contrasts with the demands on Australian early childhood educators to ensure children meet achievement standards in the Foundation Year. Six preschool educators in each country responded to interview questions regarding what enables or hinders their systematic quality work. The participants in both countries were using some form of pedagogical documentation in their professional practice. This article draws on interview data and elaborates on the ways these educators understood the role of pedagogical documentation in what they regarded as systematic quality work. The findings provide insight into the impact of both policy and cultural contexts on individual educators' practices when using pedagogical documentation as a means to promote quality. The results indicate that differences in early childhood education policies between countries may lead to important differences in how pedagogical documentation is used by educators in their practice.

Lise-Lotte Bjervås forskar om förskolans bedömningspraktik. I den här artikeln kopplar hon samman pedagogisk dokumentation med bedömning och förklarar varför det är så viktigt att hålla fokus på den lärmiljö som förskolan erbjuder.

This chapter examines conflicting values in a study on educators’ talk about everyday practices in preschool. The aim of the study is to identify how different values create meaning regarding efficiency in educators’ conversations about everyday practices with children in the cloakroom. The research questions are as follows: How does the discourse of efficiency emerge from educators’ conversations? What different values can be identified in the educators’ descriptions of everyday practices in the cloakroom? The theoretical and methodological frameworks are based on Fairclough’s critical discourse theory. The textual analysis revealed metaphors and identified implicit values in the educators’ utterances. The results highlight a network of various values in the educators’ talk, which are connected in complex ways. They represent different discourses struggling to occupy a hegemonic position in the educators’ utterances. This indicates an ongoing process of restructuring or change in the social relations in preschool and in the identities of the preschool educators.