Literaturvermittlung im universitären Bereich lebt vom Austausch zwischen Lehrenden und Lernenden. Dabei hat die Digitalisierung an den Hochschulen zu grundlegenden Änderungen mit einer großen Spannweite an Lehr-, Lern- und Prüfungsformen geführt: Einige Hochschulen betreiben seit vielen Jahren digitalen Sprach- und Literaturunterricht, andere wurden durch die pandemiebedingte Digitalisierung unfreiwillig und unvorbereitet zu einer raschen Umstellung der Lehre gezwungen, von der sie sich inzwischen aber wieder verabschiedet haben. Und schließlich suchen einige akademische Einrichtungen den Mittelweg. In postpandemischen Zeiten stellt sich mit durchaus kritischem Blick die Frage, wie eine didaktisch durchdachte digitale Lehre des akademischen Literaturunterrichts aussehen kann. Die hier vorgelegten Beiträge geben Antworten auf diese Frage und möchten dazu anregen, Empirie und Theorie der digitalen Lehre miteinander zu verbinden.

Dieser Beitrag widmet sich der Analyse des synchronen akademischen Literaturunterrichtsin Hybridform, dem sogenannten HyFlex-Unterricht (Hybrid-Flexibel-Unterricht), in demCampus- und Fernstudierende gemeinsam an Seminaren teilnehmen. Mittels Befragungender Lehrkraft und der Studierenden werden die Themenbereiche Einstellung zum Lesen,Vorbereitung, Seminargespräche, Beziehungen und Einstellung zum HyFlex-Modell unter-sucht. Nach Einschätzung der Befragten überwiegen die Vorteile des Modells die zeitlichenund technischen Herausforderungen.

Vad menas med ”innehåll” i språkundervisningen? är titeln på Ulrika Tornbergs artikel i antologin Didaktik – perspektiv och problem (Svedner & Säfström, 2000), där hon lyfte att frågan om språkundervisningens innehåll inte är så enkel att besvara:

Är det texterna som utgör undervisningens innehåll? Är det grammatiken, orden och fraserna? Är det färdighetsträningen? Eller ska man förstå frågan i ett vidare perspektiv, så att språkundervisningens innehåll består av allt som eleven lär sig om sig själv och sin värld samtidigt som hon eller han lär sig ett språk? (Tornberg, 2000, s. 93, kursivering i original)

Tornbergs syfte var att diskutera vad som skulle kunna läggas in i begreppet innehåll om de sätts i relation till det vidare perspektivet och de konsekvenser det skulle få för den innebörd eller mening som språkundervisningen kan få för eleven (Tornberg, 2000). Det gjorde hon med utgångspunkt från läroplanerna Lpf94 och Lpf94, vars beskrivning av ämnes- och kursplaner präglades av att de i begränsad omfattning beskrev såväl metoder (hur-frågan) och innehåll (vad-frågan).

Sedan dess har en omfattande reform av det svenska skolsystemets alla delar ägt rum, som gäller såväl förskola, skola och gymnasium samt de lärarutbildningar som utbildar för de skolformerna (Lgr 2011, Gy 11, Lpfö18). Frågan om språkundervisningens innehåll behöver därför på nytt aktualiseras. I artikeln analyseras ämnes- och kursplaner i moderna språk från 2021/22, med syfte att undersöka vilket innehåll som skrivs fram i ämnes- och kursplanerna, vilket utrymme som finns att fylla språkundervisning med innebörd och mening som stärker eleven i dess lärande oom sig själv och sin omvärld.

In diesem Beitrag wird aufgezeigt, wie die Aufgabe, „eine Kurzgeschichte auf Deutsch lesen“ schrittweise und in Gruppen bewältigt werden kann, ohne dass der kognitive Anspruch der Aufgabe reduziert werden muss. Mit 16-17-jährigen Lernenden (11. Klasse) in Schweden wurde ein Vorgehen angewendet, mit dem Ziel, durch die Arbeit in sogenannten Experten- und Quergruppen die Textmenge zu reduzieren und kooperatives Lernen zu fördern. Im Beitrag werden das Vorgehen vorgestellt und die Kombination von unterschiedlichen Fertigkeiten diskutiert.

Denna del tar upp processkrivning i moderna språk. Den här sortens skrivande innebär att man bearbetar sin text flera gånger i samarbete med andra, från några rader till en färdig text. Texten ger konkreta forskningsbaserade förslag på gruppindelning, hur man kan starta upp skrivandet och hur eleverna kan ge feedback på varandras texter i olika steg.

Forskning och lärares erfarenheter visar att arbete i responsgrupper kan utveckla det egna skrivandet och språket i positiv riktning. Att läsa och kommentera andras texter kan öka medvetenheten om hur en text kan se ut, både innehållsmässigt och språkligt. Processkrivning kan tillämpas på alla stadier, såväl på nybörjarnivå som på mer avancerad nivå.

This paper examines how narratological elements can create excitement and suspense, using examples from two mystery novels for children, which build up suspense in a variety of ways. Aspects such as micro- and macro-suspense, outer and inner suspense, and clues and secrets create tension and desire to read on. The essay concludes with a dicussion of the findings in relation to foreign language teaching.