Artikeln beskriver en interventionsstudie som genomförts i fyra språkligt heterogena klasser på låg- och mellanstadiet i ämnena svenska/svenska som andraspråk, matematik, SO och NO. De allmänna skolord som arbetades med  hämtades ur elevernas läromedel. En gång per vecka i varje ämne hade läraren en kort genomgång av orden med eleverna i alla klasserna i en sammanhängande text och eleverna i studieklasserna jobbade därefter med praktiska elevaktiva övningar i ca 10 minuter, som t.ex. "Fråga-fråga-byt!" eller "Gissa ordet i pannan". Elevernas ordkunskaper testades före, under och efter interventionen och alla elever hade ökade resultat fem veckor efter interventionen. De klasser som ökade mest var studieklasserna som visade en extremt signifikant ökning och de som lärde sig allra mest var elever med särskilda behov. Även en kvalitativ intervejustudie gjordes med lärarna och alla var efter interventionen överens om att det allmänna skolordförrådet är viktigt att arbeta med, men de upplevde att det tar mycket tid.

I denna studie undersöks hur två mellanstadielärare i intervjuer talar om flerspråkande i skolarbetet före och efter en intervention. Materialet är insamlat inom ett samverkansprojekt mellan Linnéuniversitetet och två olika F–6-skolor på initiativ av en kommuns utbildningsförvaltning. Själva interventionen pågick i två språkligt heterogena klasser under 14 veckor i syfte att ge stöd till respektive lärare att i större utsträckning tillvarata flerspråkiga resurser i skolarbetet. Intervjuerna analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, som i sin tur tolkas och disku-teras med hjälp av Ruíz (1984) tre olika förhållningssätt till språk och språkan-vändning som problem, rättighet eller resurs. Studiens resultat diskuteras också utifrån begreppen epistemisk rättvisa (Fricker, 2007, 2017) och inkluderande undervisning (Ainscow & Messiou, 2018; Kugelmass, 2006). Resultatet visar att lärarna efter interventionen uttrycker att de i högre grad erbjuder flerspråkande i skolarbetet, vilket kan tolkas som ett exempel på inkluderande undervisning som ökar den epistemiska rättvisan för såväl elever som vårdnadshavare med migrationsbakgrund. Emellertid ger båda lärarna fortsatt uttryck för flerspråkigheten som en villkorad resurs, något som tillfälligt kan användas av de elever som ännu inte lärt sig tillräckligt med svenska.

I detta kapitel redogör vi för ett praktiknära projekt bestående av ett ettårigtskolutvecklingsprojekt på två olika F–6-skolor. Projektet syftade till attfrämja flerspråkiga elevers lärande och identitetsutveckling. Detta skeddegenom att introducera förhållningssätt och arbetssätt där elevers ochvårdnadshavares språkliga resurser och deras kunskaper skulle ses och tastillvara som en resurs i skolarbetet. Erfarenheterna av projektet visar påökad föräldramedverkan och mer engagerade elever vid projektaktiviteter,samtidigt som lärarna rapporterade om systematiskt utvecklingsarbete ochutbyte av erfarenheter i lärarlagen till gagn för elevernas lärande.

En människas språkliga resurser är nära sammankopplade med vem hon är och hur hon blir uppfattad av andra. Med andra ord har en människas språkliga resurser med hennes identitet att göra (Edwards, 2009). I dagens Sverige talas fler än 150 språk (Parkvall, 2015). Dessa språk tillskrivs inte lika värde, varken officiellt i lagar och språkpolicyer eller av talare av olika språk. Hult (2017) har å ena sidan beskrivit den språkliga hierarki som råder i Sverige med svenska som huvudspråk (SFS 2009:600) och det obligatoriska skolämnet engelska som ett andraspråk (SFS 2010:800), å andra sidan de inhemska minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romani och samiska) och övriga fler än hundra minoritetsspråk. Denna språkliga hierarki kan ses som ett uttryck för en enspråkig, eller möjligen tvåspråkig svensk-engelsk, norm. Svenska och engelska värdesätts högst i samhället, följt av skolspråken franska, tyska och spanska. De övriga språken tillmäts snarare ett individuellt värde. Det utvecklings- och forskningsprojekt som beskrivs i denna rapport har med språkliga resurser att göra, och det är rimligt att även relatera beskrivningen till ovanstående resonemang om språkliga hierarkier.

En människas språkliga resurser är nära sammankopplade med vem hon är och hur hon blir uppfattad av andra. Med andra ord har en människas språkliga resurser med hennes identitet att göra (Edwards, 2009). I dagens Sverige talas fler än 150 språk (Parkvall, 2015). Dessa språk tillskrivs inte lika värde, varken officiellt i lagar och språkpolicyer eller av talare av olika språk. Hult (2017) har å ena sidan beskrivit den språkliga hierarki som råderi Sverige med svenska som huvudspråk (SFS 2009:600) och det obligatoriska skolämnet engelska som ett andraspråk (SFS 2010:800), å andra sidan de inhemska minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romani och samiska) och övriga fler än hundra minoritetsspråk. Denna språkliga hierarki kan ses som ett uttryck för en enspråkig, eller möjligen tvåspråkig svensk-engelsk, norm. Svenska och engelska värdesätts högst i samhället, följt av skolspråken franska, tyska och spanska. De övriga språken tillmäts snarare ett individuellt värde. Det utvecklings- och forskningsprojekt som beskrivs i denna rapport har med språkliga resurser att göra, och det är rimligt att även relatera beskrivningen till ovanstående resonemang om språkliga hierarkier.

The aim of this case study is to show how migrant1 parents perceive the signi- ficance of participating in their children’s schooling through homework in general and translanguaging homework in particular, and how their perceptions and attitudes are expressed linguistically. The study builds on semi-structured inter- views which are examined through qualitative content analysis and appraisal analysis. The results show that participation can be perceived both as a possibility and as a challenge. The challenges were mostly due to linguistic barriers, but it appeared that the parents could change these challenges into possibilities, that were an advantage for their participation in their children’s schooling. The prerequisites for the parents’ possibilities to participate in translanguaging homework appear to depend on the teachers’ receptiveness to the linguistic situations in the families.

The purpose of this case study is to examine if and how working with homework in general and translanguaging homework (TLH) in particular can support collaboration between home and school. Our aim is also to find out if TLH provides the ground for teachers and parents of migrant background to feel and act as epistemic subjects, i.e., as participants whose knowledge is given credibility. Prior research has shown the importance of collaboration between home and school. However, for migrant parents, collaboration has often proved to be problematic and unequal, due to for example language barriers. Research has shown that translanguaging bridges such problems. How the implementation of translanguaging is appreciated by parents and teachers has scarcely been researched. Neither has collaboration through TLH been studied regarding how they perceive each other as epistemic subjects. In this study, thematic content analysis has been applied on interview data with parents and teachers. The epistemic (in)justice framework has then been used to discuss the found themes in their answers. The findings show that teachers’ and parents’ perceptions of working with TLH differs. Some parents perceive that TLH enhances their chances to collaborate with school as epistemic subjects. Conversely, TLH may obscure other parents’ possibilities to collaborate, thus creating epistemic injustice. Lastly, TLH might be ignored altogether by some parents, thus neither enhancing collaboration nor creating epistemic justice. Concludingly, in order for TLH to work, reciprocal sensitive listening to each other, from both the teachers’ and the parents’ side, is important, and teachers need to be aware of the students’ family situation regarding their language choices and language use.

The aim of this thesis is to investigate how multilingual fifth-grade pupils in Sweden construct their own and each other’s identities through verbal and non-verbal discourse acts, in group discussions of diary texts without a teacher present. The group discussions were audio and video recorded by the pupils themselves and transcribed by me as a researcher.

The theoretical foundation of this study is the social constructionist view of identities as multiple, negotiable and flexible processes which are constructed in and through interaction. This is investigated through the participants’ use of discourse acts in the form of initiatives, responses and follow-ups, drawing on the Exchange Structure Model combined with interactional tools from Conversation Analysis. The use of ESM has been expanded in the study for the investigation of non-verbal discourse acts as well. Zimmerman’s framework of the three identity dimensions discourse, situated, and transportable identities has been applied to the analysis of discourse acts, to study the pupils’ identity constructions. Their use of code-switching has been studied in connection with the third identity dimension, here the transportable identity as multilinguals.

The results show that the pupils as a group cannot be said to make their transportable identities as multilinguals relevant to a high degree in the group discussions. However, some of the pupils make their multilingualism relevant locally, using code-switching as a resource to express feelings, to wield power, and for face-saving effects etc.

Furthermore, reciprocal contingency between the three dimensions of identity is shown by the pupils’ identity constructions and co-constructions in the group discussions. Discourse identities like initiating diary reporter, confirmation seeker, questioner, responder and endorser are constructed at the micro level of interaction by the participants using verbal and non-verbal discourse acts. These identities build up situated identities together with existing participation frames, such as leader, ‘disser’, ‘group clown’ or reluctant. Both these identity dimensions build up transportable identities as multilinguals together with tacit background information of the participants’ language proficiency. Moreover, the results show how an expanded ESM can be used for analysing both verbal and non-verbal discourse acts and the construction of all three identity dimensions.

I svensk kommunal grundskola går idag mer än 27 procent flerspråkiga elever. Att känna till vad dessa elever kan göra med sina språkliga resurser är därför väsentligt för alla som intresserar sig för ungas språkbruk. Syftet med denna språkvetenskapliga avhandling är att undersöka hur flerspråkiga elever i femte klass konstruerar sina egna och varandras identiteter genom verbala och icke-verbala språkhandlingar i gruppsamtal om sina egna skrivna och ritade dagbokstexter utan en närvarande lärare. Gruppdiskussionerna har spelats in i ljud och bild av eleverna själva med diktafoner och pekplattor samt transkriberats av mig som forskare.

Den teoretiska grunden för studien är den socialkonstruktionistiska synen på identiteter som något man gör, snarare än är. De ses som multipla, förhandlingsbara och flexibla processer som konstrueras i och genom interaktion. Detta undersöks genom deltagarnas användning av språkhandlingar i form av initiativ, responser och uppföljningar som bygger på Exchange Structure Model (ESM) kombinerat med interaktionella verktyg från samtalsanalys (CA). Användningen av ESM har utökats i studien för undersökning av icke-verbala språkhandlingar också, eftersom studien tar en multimodal ansats. Zimmermans ramverk med de tre identitetsdimensionerna diskursiva, situerade och bärbara identiteter har applicerats på analysen av språkhandlingar, för att studera elevernas identitetskonstruktioner. Deras användning av kodväxling har studerats i samband med den tredje identitetsdimensionen, här den bärbara identiteten som flerspråkiga.

Resultaten av undersökningen visar att eleverna som grupp inte kan sägas göra sina bärbara identiteter som flerspråkiga relevanta i någon hög grad i gruppdiskussionerna. Ungefär hälften av eleverna gör emellertid sin flerspråkighet relevant lokalt vid ett antal tillfällen, med hjälp av kodväxling som en resurs för att uttrycka känslor och värderingar, utöva makt och åstadkomma ansiktsbevarande effekter o.s.v.

Dessutom visar resultaten genom elevernas identitetskonstruktioner och samkonstruktioner i gruppsamtalen att ömsesidig påverkan föreligger mellan de tre identitetsdimensionerna. Diskursiva identiteter som t.ex. initierande dagboksrapportör, bekräftelsesökare, frågeställare, respondent och uppföljare byggs upp på interaktionernas mikronivå genom att deltagarna använder verbala och icke-verbala språkhandlingar. Dessa identiteter bygger i sin tur upp situerade identiteter tillsammans med befintliga deltagarramar i form av roller som t.ex. ledare, "dissare", "spelevink" och motvillig. Båda dessa identitetsdimensioner bygger upp bärbara identiteter för eleverna som flerspråkiga tillsammans med bakgrundsinformation om deras språkkunskaper. Alla tre dimensionerna påverkar också varandra i omvänd ordning och möjliggör vilka identiteter som kan konstrueras inom respektive dimension och hur det kan göras. Dessutom visar resultaten hur en utvidgad ESM kan användas för att analysera både verbala och icke-verbala språkhandlingar och för att undersöka konstruktionen av alla de tre identitetsdimensionerna.

Studiens resultat visar också att asymmetrier uppstår mellan eleverna i gruppsamtalen när det gäller t.ex. mängden tal- och handlingsutrymme och de roller de intar i gruppsamtalen som t.ex. ledare, ordningshållare, motvillig och spelevink, vilket leder till didaktiska implikationer. Sådana asymmetrier i gruppsamtal skulle kunna undvikas om lärare på förhand tilldelar eleverna olika roller i gruppsamtalen och utifrån denna studie diskuterar med eleverna vilka språkhandlingar som kan vara lämpliga eller mindre lämpliga att göra i en viss roll. Utifrån avhandlingens resultat kan läraren också diskutera hur relationer mellan eleverna i gruppsamtalen kan påverkas av eventuella ansiktshot i interaktionen och hur man kan göra för att undvika sådana hot.

Grammatiska metaforer i form av nominaliseringar är ett språkligt drag som utmärker både det skolrelaterade språket och vuxenspråket. Därförär det viktigt för alla elever att kunna hantera dem – att förstå dem och att använda dem i egna texter. Syftet med artikeln är dels att beskriva hurgrammatiska metaforer används av ungdomar och vuxna med svenskasom andraspråk, dels att ge underlag för undervisning så att elever lär sig använda grammatiska metaforer genreanpassat och därmed kan fungera rationellt i en skriftspråksbaserad vuxenvärld. Som metod används litteracitetsteorin enligt Freebody och Luke (1990) för granskning av elevernas litteracitetskompetens, och systemisk-funktionell grammatik (Halliday &Matthiessen 2004) för språklig analys av elevtexterna.