Research topic/aim: Syftet med studien är att belysa hur lärare i fritidshem talar om elevers intressen i undervisning i svenska fritidshem och hur detta kan förstås. Enligt den svenska läroplanen (Skolverket, 2022) ska undervisning i fritidshem ta sin utgångspunkt i elevers behov, intressen och erfarenheter. Mot denna bakgrund borde elevers intressen, exempelvis digitala verktyg, vara centrala i planeringen av fritidshemmets undervisning. Men vilket utrymme får elevers intressen i undervisningen och vad är egentligen ett intresse? 

Ett intresse kan innebära omfattande aktiviteter som involverar flera personer, till exempel att spela fotboll eller vara mindre som att pyssla med en kamrat. När lärare tar elevers intressen i beaktande ges de även inflytande i undervisningen. Ofta sker detta under informella samtal (Elvstrand & Lago, 2019; Lager, 2018; Lager, Sheridan & Gustafsson, 2015). Det kan dock vara stora skillnader mellan fritidshemmen i personalens bemötande av elevers intressen. Vissa lärare ser elever som medaktörer i planeringen, andra kan se elever som objekt och låter då planeringen utgå från egna intressen (Ljusberg, 2022).

Theoretical framework: Studiens teoretiska utgångspunkt utgörs främst av Deweys (1916/1999) definition av begreppet intresse. Enligt Dewey relaterar begreppet intresse till förväntningar på något. I ett fritidshem kan elever som förhandlar med lärare i fritidshem om att få göra vissa aktiviteter ofta bära en förväntan om att göra tiden på fritidshemmet mer meningsfull. Förväntningar kan, enligt Gadamer (1969/1997), ses som förförståelse av något och bygger i sin tur på erfarenheter. Förväntningar handlar ofta om ett sökande efter mening och betydelse utifrån de erfarenheter som redan är befintliga (Gadamer, 1969/1997). En persons förväntningar, känslor och föreställningar står alltid i relation till hennes erfarenheter av sin omgivning och sociala sammanhang (Dewey, 1916/1999). 

Methodology/research design: Den här studien baseras på ett fokussamtal med fem deltagare och två forskare. Fokussamtalet genomfördes 2021 inom ramen för FoU-projektet, Fritidshemmets pedagogiska uppdrag (Jacobsson & Hermansson, 2022). Samtalet behandlade frågan hur lärare i sitt arbete balanserade elevers intressen med läroplanens övriga krav på undervisningen. Samtalet varade 1,5 timme, spelades in med videokommunikationsprogrammet Zoom, transkriberades och analyserades med Deweys definition av begreppet intresse. Tillvägagångssättet följde Vetenskapsrådets (2017) forskningsetik och innebär i korthet att deltagarna informerades om samtalets syfte och att de kunde avstå.

Expected results/findings: Resultatet visar i tre teman att lärare i fritidshem kan ha olika uppfattningar om elevers intresse och hur dessa kan ingå i planering av verksamheten. Elevers intressen kan uppfattas som:

(A) objekt som kan hanteras rutinmässigt i planeringen

(B) svårfångade objekt som ska schemaläggas, och

(C) grund för delaktighet och inflytande, 

Enbart i tema (C) framträder ett genuint engagemang för elevers intresse som utgångspunkt för undervisning i fritidshem i enlighet med läroplanen. Är dessa olikheter mellan fritidshemmen hållbara?

Syftet med denna studie är att belysa hur ökad samverkan mellan akademi och verksamhetsfält kan bidra till ökad kvalitet när det gäller hur utvecklingsinriktade arbeten integreras i ordinarie verksamhet, deras hållbarhet över tid och deras koppling till vetenskaplig metod. Analysen utgår från teorier om organisationskultur med fokus på kulturuttrycken språk, handlingar och materialitet. Sammanlagt ingick fem olika arbetslag i studien tillsammans med de studenter som genomförde utvecklingsarbeten i fritidshemmet. Studiens fokussamtal genomfördes på skolorna. Av analysen framträder fyra framgångsfaktorer: dialog, delaktighet, förankring och vetenskaplig grund. Dessa framstår som särskilt viktiga i universitetets och kommunernas/skolornas samverkan för att man tillsammans ska kunna ge fungerade stöd till studenterna, som resulterar i ökad kvalitet i deras utvecklingsinriktade arbeten. Studenter som med rätt stöd genomför utvecklingsinriktade självständiga arbeten tränas i att omsätta innebörden av begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet inför sin kommande yrkesutövning. 

Syftet med denna artikel är att utifrån en fenomenologisk och barndomssociologisk ansats problematisera och diskutera hur barns perspektiv kommer till uttryck i fritidshemslärares skriftliga beskrivningar av sin undervisning. Fokus är fritidshemslärares beskrivningar av sina utgångspunkter för undervisningen samt tillvägagångssätt för genomförandet. Studien bygger på skriftliga reflektioner från 48 lärare i fritidshem på 31 skolor i fyra svenska kommuner. I analysen framträder olika utgångspunkter för undervisningen beroende på om den är planerad eller oplanerad. I de skriftliga reflektionerna över den planerade och genomförda undervisningen överväger ett barnperspektiv hos lärarna; ett perspektiv som utgår från barns bästa, men utifrån vuxnas villkor. Utgångspunkten för planeringen är läroplanen och liten hänsyn tas till elevernas intressen och erfarenheter. I den oplanerade undervisningen framträder barns perspektiv tydligare; elever ges här större möjligheter till makt, inflytande och handling. Här beskrivs elevernas intressen, nyfikenhet och frågor som utgångspunkt för undervisningen. ’Samtal’ och ’diskussion’ är frekventa ord, vilka också indikerar att lärare och elever samtalar om saker som har mening för eleverna. Resultatet antyder att det kan finnas en glidning mellan de två perspektiven i den oplanerade undervisningen. Undervisningen kan växla från det ena perspektivet till det andra, medan motsvarande inte kan ses i lärarnas beskrivningar av den planerade undervisningen. Sammanfattningsvis belyser resultatet det korsdrag som fritidshemslärare ofta ställs inför vid planering och genomförande av undervisning.

Sedan våren 2014 har studenter på Grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete fritidshem vid Linnéuniversitetet haft möjlighet att genomföra sina självständiga arbeten i form av utvecklingsarbeten. Bakgrunden till att erbjuda denna form av självständiga arbeten var att ge studenterna en chans att använda praktiknära och deltagarorienterade arbetssätt som även utvecklar studenternas yrkeskunnande i utvecklings- och förändringsarbete som i förlängningen gynnar elevers lärande och utveckling (se även Karlsudd, Dahl & Willén-Lundgren, 2017). Denna inriktning på det självständiga arbetet ryms inom utbildningsuppdraget, att svara upp mot kraven för en professionell yrkesutbildning där vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är centrala byggstenar. Det utvecklingsinriktade arbetet synliggör fritidshemmets såväl brister som utvecklingsmöjligheter och visar på värdet av arbete för en meningsfull fritidshemsverksamhet för elever med fokus på såväl rekreation som undervisning. I föreliggande studie är det övergripande syftet att studera hur ökad samverkan mellan akademi och verksamhetsfält, Linnéuniversitetet (LNU) och skolhuvudmän, kan bidra till ökad kvalitet på lärarstudenters utvecklingsinriktade arbeten. Målet är att utveckla former för hur dessa arbeten kan integreras i fritidshemmets ordinarie verksamhet och bli hållbara över tid. Studien syftar också till att undersöka hur samverkan mellan utbildningen och fritidshemmet kan stödja studenterna i deras utvecklingsarbeten. Genom praktiknära forskning, eller så kallad följeforskning, har vi tidigare följt upp hur studenternas utvecklingsarbeten har uppfattats och tagits emot i fritidshemmen (Dahl & Perselli, 2019). I Regeringens satsning på praktiknära forskning (Dir. 2017:27; SOU 2018:19) är målet främst att stärka samverkan mellan universiteten och skolväsendet, men det handlar i slutänden om att utveckla och förbättra skolans undervisning och möjliggöra elevers måluppfyllelse.

Det självständiga arbetet har en lång tradition inom svensk lärarutbildning. I boken Att skapa en professionell identitet ges exempel på praktiknära utvecklingsarbeten som både kan komplettera och utmana en rådande uppsatstradition på landets lärosäten.

Utbildningsverksamheten står inför nya utmaningar och lärare måste få inflytande över vad den egna kunskapsbildningen ska omfatta samt kunskap om utvecklings- och förändringsarbete. Att inom ramen för de självständiga arbetena utveckla detta kunnande, främst bland studerande men även yrkesverksamma, i ett praktiknära samarbete kan vara en framgångsrik väg till ökad kvalitet.

Bokens första del återger dels en historisk tillbakablick av den praktiknära forskningens framväxt, dels en diskussion om det ökade intresset för praktiknära frågor. Även aktionsforskning som metod och inspiration i utvecklingsinriktade arbeten behandlas.

Del två skildrar ett försöksprojekt som bedrivits på Linnéuniversitet där studenter som går sista terminen på lärarutbildningen skriver utvecklingsinriktade självständiga arbeten och tillägnar sig redskap för processtänkande som ett led i systematiskt kvalitetsarbete.

Den tredje delen låter studenternas röster komma till tals. Denna del innehåller exempel på ett utvecklingsinriktat arbete samt reflektioner från studenter som genomfört sådana arbeten.

Boken vänder sig både till lärarstudenter och verksamma lärare samt till rektorer inom utbildningssektorn.

I kapitlet behandlas delaktighet och samverkan, två aspekter som med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är centrala i utbildningsinriktade arbeten. Vidare diskuteras kunskapsutveckling genom dokumentation som ett led i systematiskt kvalitetsarbete samt hur studenternas professionella identitet stärks genom reflektion. 

I denna artikel presenteras en kvalitativ studie med syfte att analysera och beskriva fritidspedagogers förståelse för hur fritidshem och dess verksamhet kompletterar skolan i Sverige. Studien baseras på skriftliga kommentarssvar i en nationell webbenkät som 2013 skickades till fritidspedagoger vid svenska fritidshem. Analys och tolkning av enkätsvaren genomfördes med en kvalitativ ansats och innehållsanalys som metod. Som stöd under analysarbetet användes NVivo 10. Analysen genererade fyra kategorier som beskriver fritidspedagogers förståelser för fritidshemmets kompletteringsuppdrag: Att samverka, Att arbeta i klass, Att praktiskt tillämpa och Att erbjuda det skolan saknar. Studien visar att det finns olika förståelser av uppdragets innebörd. Dessa kan knytas till uppfattningar om fritidspedagogernas profession och handlingsutrymme.

Den här studien handlar om praktiknära utvecklingsinriktade examensarbeten på programmet Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem vid Linnéuniversitetet, campus Kalmar. Studiens syfte var att undersöka om, och i så fall hur, utvecklingsinriktade arbeten, efter aktionens genomförande följdes upp och utvecklades till en del i fritidshemmets vardagliga verksamhet. Den teoretiska utgångspunkten hämtades från Biesta. Studien genomfördes med 13 fritidshemslärare från sju fritidshem. Datakonstruktionen genomfördes i fyra fokusgruppsintervjuer. Resultatets fyra kategorier visar bland annat: att verksamhetsfältet upplever studenterna och deras utvecklingsinriktade arbeten stimulerande och berikande; att personalens delaktighet i de utvecklingsinriktade arbetena relaterar till hur studenterna bjuder in till deltagande; att de studenter vars utvecklingsinriktade arbeten blir integrerade i den ordinarie verksamheten visar en tydlig begynnande yrkesskicklighet, och att inre och yttre ramfaktorer som bland annat upplevelser av utvecklingsklimat och tid inverkar både på studentens och personalens möjligheter till delaktighet och genomförande av utvecklingsinriktade arbeten. Resultatet visar att fortsatta studier om ökad samverkan mellan akademi och verksamhetsfält som stöd för studenters praktiknära examensarbeten är nödvändiga.