Research topic/aim: Syftet med studien är att belysa hur lärare i fritidshem talar om elevers intressen i undervisning i svenska fritidshem och hur detta kan förstås. Enligt den svenska läroplanen (Skolverket, 2022) ska undervisning i fritidshem ta sin utgångspunkt i elevers behov, intressen och erfarenheter. Mot denna bakgrund borde elevers intressen, exempelvis digitala verktyg, vara centrala i planeringen av fritidshemmets undervisning. Men vilket utrymme får elevers intressen i undervisningen och vad är egentligen ett intresse? 

Ett intresse kan innebära omfattande aktiviteter som involverar flera personer, till exempel att spela fotboll eller vara mindre som att pyssla med en kamrat. När lärare tar elevers intressen i beaktande ges de även inflytande i undervisningen. Ofta sker detta under informella samtal (Elvstrand & Lago, 2019; Lager, 2018; Lager, Sheridan & Gustafsson, 2015). Det kan dock vara stora skillnader mellan fritidshemmen i personalens bemötande av elevers intressen. Vissa lärare ser elever som medaktörer i planeringen, andra kan se elever som objekt och låter då planeringen utgå från egna intressen (Ljusberg, 2022).

Theoretical framework: Studiens teoretiska utgångspunkt utgörs främst av Deweys (1916/1999) definition av begreppet intresse. Enligt Dewey relaterar begreppet intresse till förväntningar på något. I ett fritidshem kan elever som förhandlar med lärare i fritidshem om att få göra vissa aktiviteter ofta bära en förväntan om att göra tiden på fritidshemmet mer meningsfull. Förväntningar kan, enligt Gadamer (1969/1997), ses som förförståelse av något och bygger i sin tur på erfarenheter. Förväntningar handlar ofta om ett sökande efter mening och betydelse utifrån de erfarenheter som redan är befintliga (Gadamer, 1969/1997). En persons förväntningar, känslor och föreställningar står alltid i relation till hennes erfarenheter av sin omgivning och sociala sammanhang (Dewey, 1916/1999). 

Methodology/research design: Den här studien baseras på ett fokussamtal med fem deltagare och två forskare. Fokussamtalet genomfördes 2021 inom ramen för FoU-projektet, Fritidshemmets pedagogiska uppdrag (Jacobsson & Hermansson, 2022). Samtalet behandlade frågan hur lärare i sitt arbete balanserade elevers intressen med läroplanens övriga krav på undervisningen. Samtalet varade 1,5 timme, spelades in med videokommunikationsprogrammet Zoom, transkriberades och analyserades med Deweys definition av begreppet intresse. Tillvägagångssättet följde Vetenskapsrådets (2017) forskningsetik och innebär i korthet att deltagarna informerades om samtalets syfte och att de kunde avstå.

Expected results/findings: Resultatet visar i tre teman att lärare i fritidshem kan ha olika uppfattningar om elevers intresse och hur dessa kan ingå i planering av verksamheten. Elevers intressen kan uppfattas som:

(A) objekt som kan hanteras rutinmässigt i planeringen

(B) svårfångade objekt som ska schemaläggas, och

(C) grund för delaktighet och inflytande, 

Enbart i tema (C) framträder ett genuint engagemang för elevers intresse som utgångspunkt för undervisning i fritidshem i enlighet med läroplanen. Är dessa olikheter mellan fritidshemmen hållbara?

With the inclusion of school-age educare (SAEC) in the Swedish National curriculum in 2016, the principal’s role now includes pedagogical leadership in SAEC. This study consists of reflection responses provided by twenty principals in the project The Pedagogical task of School Age educare. Findings indicate that a minority of the participants have a good grasp of the instructional aspect of the SAEC program. As the Swedish national principal training program currently does not specifically address the SAEC program, principals are at a disadvantage when it comes to their ability to lead and develop this part of the Swedish school system.

Syftet med studien är att problematisera fritidshemslärares perspektiv på stöd till elever i fritidshem. Följande frågeställning vägleder studien: Vilka diskurser framträder i lärares tal om undervisning av elever i behov av stöd i fritidshem? Studien utgår från socialkonstruktionistisk teoribildning och använder diskurs-analysens metodologi eftersom den möjliggör att undersöka vilka normer och värden som finns invävda i lärares tal, genom att studera hur fritidshemslärare skapar verklighet i fokusgruppsamtal. Studiens foucaultinspirerade analyser avser att öppna upp för reflektion och alternativa sätt att tänka och tala än de som ut-märkt sig vara dominerande när det gäller undervisning av elever i behov av sär-skilt stöd. I analysen identifieras fyra diskurser: talet om värderelationell under-visning, talet om undervisning av elever i behov av särskilt goda relationer, talet om undervisning i en komplex vardag och talet om undervisning av elever i behov av särskilt stöd. I en empirisk modell illustreras hur diskurserna förhåller sig till när fritidshemslärare ger uttryck för att ett värderelationellt förhållningssätt är i förgrund respektive i bakgrund, samt när undervisningen tar utgångspunkt i ett barnperspektiv eller närmar sig barns perspektiv. Fritidshemslärare framträder som nyckelpersoner i arbetet med elever i behov av stöd eftersom de har kunskap om hur elever framträder i olika undervisningskontexter. 

Syftet med denna artikel är att utifrån en fenomenologisk och barndomssociologisk ansats problematisera och diskutera hur barns perspektiv kommer till uttryck i fritidshemslärares skriftliga beskrivningar av sin undervisning. Fokus är fritidshemslärares beskrivningar av sina utgångspunkter för undervisningen samt tillvägagångssätt för genomförandet. Studien bygger på skriftliga reflektioner från 48 lärare i fritidshem på 31 skolor i fyra svenska kommuner. I analysen framträder olika utgångspunkter för undervisningen beroende på om den är planerad eller oplanerad. I de skriftliga reflektionerna över den planerade och genomförda undervisningen överväger ett barnperspektiv hos lärarna; ett perspektiv som utgår från barns bästa, men utifrån vuxnas villkor. Utgångspunkten för planeringen är läroplanen och liten hänsyn tas till elevernas intressen och erfarenheter. I den oplanerade undervisningen framträder barns perspektiv tydligare; elever ges här större möjligheter till makt, inflytande och handling. Här beskrivs elevernas intressen, nyfikenhet och frågor som utgångspunkt för undervisningen. ’Samtal’ och ’diskussion’ är frekventa ord, vilka också indikerar att lärare och elever samtalar om saker som har mening för eleverna. Resultatet antyder att det kan finnas en glidning mellan de två perspektiven i den oplanerade undervisningen. Undervisningen kan växla från det ena perspektivet till det andra, medan motsvarande inte kan ses i lärarnas beskrivningar av den planerade undervisningen. Sammanfattningsvis belyser resultatet det korsdrag som fritidshemslärare ofta ställs inför vid planering och genomförande av undervisning.