I denna artikel undersöks hur det gick till när hemmafrun Suzanne Sandberg grundade en av Sveriges första u-landsföreningar i slutet av 1950-talet. Med utgångspunkt i Sandbergs biografi – som tar oss bakom epitetet hemmafru – satt i relation till den historiska kontext när Sverige internationaliserades, studeras hur Sandberg förvandlade sitt sociala, ekonomiska och kulturella kapital till nödvändiga tillgångar för föreningens grundande och etablering. Artikeln belyser också hur den då rådande genusordningen och den inledda professionaliseringen av u-landsbistånd utmanade föreningens grundande, och synliggör Sandbergs strategier för att kringgå hinder och motstånd.