Syftet med föreliggande examensarbete var att undersöka på vilket sätt assistenter, pedagoger och rektorer på grundsärskolor ser på och arbetar med delaktighet för elever som läser enligt grundsärskolans läroplan inriktning ämnesområden. Tidigare forskning visade att inkludering var ett sätt att främja barns självständighet och socialt deltagande. Inkludering i olika sammanhang, både den fysiska och den sociala miljön på skolan, var avgörande för att barnet skulle känna en hög grad av deltagande. Det fanns en växande uppfattning om att barn med funktionsnedsättning bör utbildas i vanlig skolmiljö och inte separeras till en särskild undervisningslokal. Delaktighet kunde delas upp i objektiva- och subjektiva aspekter. Den objektiva handlade om faktisk samaktivitet i något hänseende och de subjektiva handlade om tillfredsställelse, engagemang och anspråk. Examensarbetet hade ett teoretiskt perspektiv som utgick från Delaktighetsmodellen (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2020) och som togs fram utifrån Janssons teori (2005) för elever med funktionsnedsättning, eftersom det var en rättighet för alla elever att känna delaktighet i sin lärmiljö. Metoden var kvalitativa intervjuer med tre assistenter, tre pedagoger samt tre rektorer. Resultatet visade att de skolor som arbetade aktivt med Delaktighetsmodellen hade kommit längre i sitt arbete med delaktighet för alla elever. Resultatet pekade på att det fanns ett behov av mer utbildning för att öka samsynen hos de olika yrkesgrupperna på grundsärskolan samt förstå värdet av kommunikation för den enskilde eleven.