Från början utbildade universiteten kyrkans prästerskap och från 1600-talet även statens ämbetsmän. Den högre utbildningens fält etablerades under 1800-talet. Då skapades en rad institut vars uppgift var att utbilda det framväxande industrisamhällets expertis i teknik, farmaci, ekonomi m.m. Institutens yrkesinriktade utbildningar byggde på den tidens vetenskaper. När instituten och universitet närmade sig varandra blev vetenskaplig forskning efter hand en ny tjänsteuppgift för universitetens professorer. Under 1900-talet blev utbildningen av välfärdsstatens professioner systemets nya och fjärde uppgift. Den högre utbildningens fält fick genom 1977 års högskolereform sin aktuella struktur, där vetenskaplig forskning är universitetens dominerande värde och utbildningen av professionerna deras centrala inslag, samtidigt som alla professionsutbildningar förankras vetenskapligt. I denna situation blir universitetetslärare och forskare alla andra professioners moder.