Syftet med denna studie är att analysera specialpedagogernas berättelser om framgångar, hinder och samverkan i arbetet med nyanlända elever för att skapa en större förståelse för arbetet med denna elevgrupp samt bidra till den kunskapsinsamling som behöver ske för att stärka nyanländas rätt till likvärdig utbildning. Studiens empiriska material är av kvalitativ karaktär och baseras på nio intervjuer med specialpedagoger som arbetar med nyanlända elever på gymnasieskolor i Sverige. Analys av studiens empiri genomfördes med hjälp av socialkonstruktivistisk teori och tidigare forskning om fenomen: framgångar, hinder och samverkan, i arbetet med nyanlända elever. Våra informanters berättelser visar att det finns flera faktorer som konstrueras som både framgångar och som hinder beroende på hur skolorna arbetar, dess förutsättningar och specialpedagogernas roll. Vikten av elevnärvaro, goda relationer, struktur, språkutvecklande arbetssätt samt samverkan poängterades. Genom att diskutera goda exempel visar arbetet att specialpedagogerna kan spela stor roll för att öka skolors resultat både kunskapsmässigt och relationellt.