Sedan våren 2014 har studenter på Grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete fritidshem vid Linnéuniversitetet haft möjlighet att genomföra sina självständiga arbeten i form av utvecklingsarbeten. Bakgrunden till att erbjuda denna form av självständiga arbeten var att ge studenterna en chans att använda praktiknära och deltagarorienterade arbetssätt som även utvecklar studenternas yrkeskunnande i utvecklings- och förändringsarbete som i förlängningen gynnar elevers lärande och utveckling (se även Karlsudd, Dahl & Willén-Lundgren, 2017). Denna inriktning på det självständiga arbetet ryms inom utbildningsuppdraget, att svara upp mot kraven för en professionell yrkesutbildning där vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är centrala byggstenar. Det utvecklingsinriktade arbetet synliggör fritidshemmets såväl brister som utvecklingsmöjligheter och visar på värdet av arbete för en meningsfull fritidshemsverksamhet för elever med fokus på såväl rekreation som undervisning. I föreliggande studie är det övergripande syftet att studera hur ökad samverkan mellan akademi och verksamhetsfält, Linnéuniversitetet (LNU) och skolhuvudmän, kan bidra till ökad kvalitet på lärarstudenters utvecklingsinriktade arbeten. Målet är att utveckla former för hur dessa arbeten kan integreras i fritidshemmets ordinarie verksamhet och bli hållbara över tid. Studien syftar också till att undersöka hur samverkan mellan utbildningen och fritidshemmet kan stödja studenterna i deras utvecklingsarbeten. Genom praktiknära forskning, eller så kallad följeforskning, har vi tidigare följt upp hur studenternas utvecklingsarbeten har uppfattats och tagits emot i fritidshemmen (Dahl & Perselli, 2019). I Regeringens satsning på praktiknära forskning (Dir. 2017:27; SOU 2018:19) är målet främst att stärka samverkan mellan universiteten och skolväsendet, men det handlar i slutänden om att utveckla och förbättra skolans undervisning och möjliggöra elevers måluppfyllelse.