Denna essä ger perspektiv på hur fritidshemmet som utbildningsinstitution och fritidspedagogisk undervisning kan kopplas till begreppet måluppfyllelse. Kritiska perspektiv på sådana kopplingar synliggörs i essän, följt av en analys av villkor som ändå framhåller fritidshemmets potential i detta avseende. Genom att förädla fritidshemmets särart, och tydligt relatera denna utbildningsform till olika mål, kan potential synliggöras som annars riskerar att negligeras.