Gender mainstreaming är en strategi för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla politikområden och processer för att säkerställa att både kvinnors och mäns behov och erfarenheter beaktas lika. Integrationsprojekt börjar vanligtvis med en engagerad grupp av initiativtagare som, efter att ha fångat intresse, kan sprida sina resultat och uppnå bredare genomslag, men de kan misslyckas på grund av en rad externa och interna faktorer och omständigheter. Detta är särskilt förekommande inom EU:s politik, där resultat av integration redovisas på makronivå dock med otillräcklig insyn i vad som händer på mikronivå. Denna presentation ämnar belysa ovanstående problematik genom att dekonstruera hur ett integrationsprojekt i Göteborg använde sig av gender mainstreaming. Detta görs genom att projektets empiriska resultat tolkas på makronivå med hjälp av några teoretiska förklaringsmodeller. Studien identifierar fyra huvudsakliga problemområden där tillräcklig hänsyn inte har tagits till migrantkvinnors specifika situation: metodologiska brister, felriktade ekonomiska modeller och incitament, undervärdering av kulturella val, samt stereotypa antaganden. Analysen belyser hur dessa typer av interna misslyckanden i kommunikation och beteendemönster kan generera oönskade konsekvenser. På så sätt, trots en ambitiös policy och goda intentioner för jämställdhet och integration kan det hända att gender mainstreaming inte fungerar i praktiken. Presentationen avslutas med förslag på hur denna typ av projekt kan göras mer socialt hållbara, inte minst bortom deras projekttid.