Den här artikeln diskuterar hur tillämpningen av SFG som analysverktyg kan bidra till att förstå skönlitterära texters innehåll genom ett genrepedagogiskt undervisningsupplägg. Genrer definieras ofta med vaga övergripande kriterier medan denna artikel i stället syftar till att på mikronivå uppmärksamma språkliga strukturer inom genren lyrik och hur skrivhandlingarna att berätta och att beskriva realiseras språkligt. Som exempel används Himlajord av Evert Taube, som är uppbyggd som en berättelse med tydliga berättande drag. Genom att relatera utbyggda nominalgrupper och prepositionsfraser i texten till Labovs kriterier för en narrativ struktur kan analysen visa hur bruket av nominalgrupper och prepositionsfraser skapar förutsättningar för att berätta och att beskriva. Artikeln diskuterar utifrån detta resultat hur det också är möjligt att med hjälp av grammatisk analys till viss del förstå ett litterärt verks innehåll, och att grammatikkunskaper därför förtjänar uppmärksamhet inte minst i litteraturundervisningen, oavsett om eleverna undervisas i svenska eller svenska som andraspråk. Analysen visar att nominalgrupperna är mer utbyggda i händelseförloppet i dikten än vad fallet är i dess inledning och avslut. Prepositionsfraserna uttrycker tid och rum i inledningen, rum i avslutet men både rum och sätt under de mera berättande dragen.Betydelser av rum och sätt jämte bruket av bundna som-satser realiserar skrivhandlingen att berätta, medan de utbyggda nominalgrupperna med inbäddade som-satser och omständighetsbetydelser av tid och rum realiserar skrivhandlingen att beskriva. Artikeln ger exempel på grammatisk textanalys, men också ett perspektiv om vad SFG som teori bidrar med, och hur betydelsekategorier kan tjäna som grund för grammatiska diskussioner i klassrummet.