Bilderboken Sagan om den lilla hinden kom ut 1924, bara några år efter att kvinnlig rösträtt införts i Sverige. Denna studie pekar på forskning som uppmärksammat att Beskow tidigt förde in samhällskritik i sina barnbokstexter och att kvinnors yttrandefrihet låg henne varmt om hjärtat. Studien bekräftar och fördjupar den bilden och visar bland annat att Beskow i Sagan om den lilla hinden använder sig av sofistikerade litterära strategier för att uppmana till motstånd mot snäva och inskränkta samhällsnormer samt plädera för en friare samhällsdebatt. Med hjälp av en ramberättelse skapar Beskow i bild och text ett dualt/jämlikt tilltal som når både vuxna och barn. Hon lyfter fram en aktiv flicka och visar redan i den inledande ramberättelsen på skapandet och läsandet som en jämlik sysselsättning, där generationer och kön kan mötas på jämbördig nivå. Studien visar därtill att Elsa Beskow använder sig av naturen för att peka på patriarkala och andra samtida maktrelationer och att hon uppmanar till motstånd och visar andra möjliga, friare könsroller och föreställningar. Uppsatsen visar också att Beskows "nya sköna gröna värld" tangerar modern debatt. Ett underliggande budskap är att vad som är ”normalt” bestäms genom maktutövning, och att snäva normer krymper oss som människor och gör avvikelsen till ett samhällsproblem. Bilderboken kan delvis ses som ett inlägg mot alltför normerande kroppsuppfattningar och på så vis kopplas till dagens ätstörningsproblematik.