Syftet med denna rapport var att undersöka hur vägen fram till idrottsutövande på elitnivå ser ut och upplevs av svenska elitidrottare, från involvering som ung idrottare till nationell och internationell elitnivå, alltså det som kan benämnas som själva talangutvecklingen. Datainsamlingen har skett genom en omfattande enkät som innehållit en blandning av öppna frågor och frågor med fasta svarsalternativ. Sammantaget har 349 enkäter utdelats och 328 har besvarats, vilket ger en svarsandel på cirka 93 procent. I korthet framkommer bland annat följande resultat:

Landslagsutövarna kommer från ”idrottsfamiljer”. Föräldrarna har i stor omfattning egna idrottsliga erfarenheter och kunskaper och har ofta själva varit tävlingsaktiva i samma idrott som blivit landslagsutövarnas huvudidrott. Föräldrarna har också i många fall varit ledare och tränare.

Familjerna har haft ekonomiska möjligheter att på olika sätt stödja sina barns idrottande.

Föräldrarna har i stor omfattning akademisk utbildning.

Landslagsutövarna har prövat flera idrotter under sin ”idrottsliga resa”.

Den första idrottskontakten sker i cirka 7 års ålder, men oftast inte i den blivande huvudidrotten.

Under uppväxten sysslar de flesta med minst två andra idrotter förutom huvudidrotten.

Vid 15 års ålder specialiserar de sig och väljer att bara syssla med sin huvudidrott.

Ungefär ett år senare börjar de elitsatsa på sin idrott.

En övervägande del har genomgått idrottsprofilerad gymnasieutbildning.

Sammantaget visar resultaten att vägarna till landslagsnivå är varierande och individuella och att den svenska idrottsmodellen i stor utsträckning tycks karaktäriseras av sen specialisering och elitsatsning.

Avslutningsvis diskuteras resultaten i jämförelse med internationella forskningsresultat och erfarenheter. Här väcks frågor som:

Kan idrotten attrahera dem som inte kommer från idrottskunniga familjer med möjlighet att stödja sina barn ekonomiskt och tidsmässigt?

Är idrotten organiserad så att aktiviteter i flera idrotter möjliggörs under ungdomsåren?

Är det möjligt att nå landslaget utan att ha genomgått idrottsprofilerad gymnasieutbildning? Om inte, enligt vilka kriterier bör uttagning till dessa utbildningar ske?