Under det senaste decenniet har entreprenörskapsforskningen konsoliderats till att bli ett självständigt forskningsfält. Ett stort antal professurer i entreprenörskap har inrättats, forskningsanslagen ökar, speciella entreprenörskapsutbildningar och forskarnätverk bildas och alltfler avhandlingar produceras i ämnet.
I många avseenden går denna akademiska utveckling hand i hand med samhällets socioekonomiska skeenden, från krisåren i början av det förra decenniet via haussen inom ramen för den nya ekonomin ett par år senare till det nya millenniets gryende förhoppningar om ett mer sansat och hälsosammare arbetsliv. Vi ser en ”ny” typ av ideologi växa fram i arbetslivet, en entreprenörskapsideologi, som en bit in på 2000-talet verkar fortsätta att tillta i såväl styrka som räckvidd.
I ljuset av denna ideologi kan det vara på sin plats att reflektera kring entreprenörskapets fältmässiga och ideologiska möjlighetsbetingelser. Där andra talar om entreprenören som en frihetslängtande småföretagare med ambitioner att växa, framskrivs i Det oavsedda entreprenörskapet det osedda och oavsedda inom entreprenörskapsideologin – entreprenörskapspositioner och dispositioner som etablissemanget, i vid bemärkelse, av en eller annan anledning inte (av)ser och därför inte uttalar sig om. Ur skuggorna frigör sig entreprenörskapets brödföretagare och orientaler; de frånvarande, de tafatta, och de särskilt nyttiga entreprenörerna; samt de lekfulla entreprenörskapsfetischisterna och Don Quijote.