Den internationella hemmafrun
I början av det som blev en etableringsepok av Sveriges internationellt inriktade ideella biståndsorganisationer uppkom u-landsföreningen Svalorna. Året var 1959 och föreningens grundare var Suzanne Sandberg (1915-2015). ”Husmor startade Svalorna”, förklarar rubriken i den enda publicerade intervjun med Sandberg. Men för att förstå vem hon var – och hur hon kunde starta Svalorna som under det första årtiondet skickade ut ett hundratal svenskar på ett par års volontärtjänst i Perus och Indiens slumområden – måste förklaringen som ”husmor” utmanas. Syftet med artikeln är att blottlägga några av de strukturer och faktorer som möjliggjorde att en ”hemmafru” kunde starta en internationell u-landsförening i slutet av 1950-talet. Detta görs genom att analysera Sandbergs biografiska berättelse och söka en förklaring i hennes sociala position i relation till historiska globala rörelser som ägde rum samtidigt. Det empiriska materialet bygger på intervjuer med Sandberg och arkivhandlingar från Svalornas första år, vilka analyseras med begreppen social position och kapital (socialt, kulturellt, språkligt och ekonomiskt kapital) som teoretiska utgångspunkter. Fram träder Sandberg som en internationellt bevandrad kvinna med högt språkligt, socialt och kulturellt kapital. Med sina kunskaper och sitt internationella nätverk knöt hon samman kontakter mellan kontinenter, vilka blev navet i föreningens verksamhet. Samtidigt med föreningens uppkomst och etablering växte intresset för ”u-länder” och många ur den unga generationen sökte internationella erfarenheter. Med volontärtjänsterna erbjöd Svalorna män och kvinnor utan tidigare erfarenhet av arbete i andra länder att skaffa internationell erfarenhet. Majoriteten av de som åkte var kvinnor. Därmed utgör Sandberg och Svalornas volontärer en del i internationell kvinnohistoria.
Cecilia Jonsson, FD och lektor i socialt arbete vid samhällsvetenskapliga fakulteten på Linnéuniversitetet i Växjö
Ej belagd 20170117