Hösten 1982 hade jag kommit en stycke in i ett forskningsarbete om de svenska typografernas arbetsmiljö och arbetsförhållanden från slutet av 1800-talet fram mot vår egen tid. Uppgiften gällde bl a att beskriva arbetsprocessens fö rändringar och hur fr a äldre typografer påverkades av dessa förändringar i olika tider. Bakom mig hade jag då arbetet med min doktorsavhandling Då barn var lönsamma, som behandlade inte bara barnarbete utan arbetsorsanisation, teknologiska förändringar och maktförhållanden i några svenska industrier under 1800-talet.

En av ambitionerna med avhandlingen var att försöka beskriva hur själva arbetet utförts, men jag upplevde aldrig att jag helt lyckades få grepp om de olika arbetsprocesserna. En förklaring till detta är att forskningen om arbetet under 1970-talet i Sverige, och i stort sett internationellt också, var ett helt obearbetat fält. En annan förklaring är att de historiska källorna är begränsade för tider före vårt eget sekel; vi har ju exempelvis ingen att fråga och de nedteckningar som finns har inte svar på alla frågor vi ställer idag. För en stor del av 1900-talet har vi däremot dessa möjligheter, och dess ville jag utnyttja för min forskning om typograferna.

Metoden att intervjua personer om förhållanden som de upplevt är sedan länge etablerad bland forskare. Främst är det etnologer, sociologer och statsvetare som använt sig av den metoden, men även historiker har börjat använda den, inte minst med det framväxande intresset för modern socialhistoria. Jag ville emelle rtid pröva något annorlunda än att enbart beväpna mig med ett batteri frågor och söka upp ett antal typografer för att få frågorna besvarade.