Syftet med denna uppsats är att undersöka hur svenska nutida tal från Sveriges största partier är uppbyggda. Materialet, det vill säga talen, är hämtade från partiledartalen som hölls under Almedalsveckan 2017. Talen från de vid tillfället tre största partierna har använts i analysen. Det som undersöks är hur talen är strukturerade, deras speciella kontext, hur talaren interagerar med lyssnarna och hur de använder de olika retoriska bevismedlen (ethos, pathos och logos). Metoden är främst retorisk analys men även diskursanalys. De viktigaste resultaten från undersökningen visar att partierna har kontexten i åtanke, både vad gäller hänvisningar till kontexten och aktuella händelser men också vad gäller innehåll och fokus på riksdagsvalet 2018. Vad gäller retoriska bevismedel använder sig alla tre talare av ethos. Moderaterna och Sverigedemokraterna använder även en blandning av pathos och logos och mer kritik mot andra partier än vad Socialdemokraterna gör. Socialdemokraterna använder sig främst av logos. Detta kan hänga ihop med vilka partier som sitter i regeringen och vilka som är i opposition. För att interagera med lyssnarna är det som undersökts användandet av exempel, retoriska frågor, uppmaningar och användandet av pronomen. Där är det viktigaste resultatet hur talarna använder sig av vi-form när de talar om positiva saker och sedan väljer andra pronomen vid neutrala eller negativa ämnen.