Syftet med denna studie är att undersöka hur en lärare organiserar ett samtal om ordsammansättning i en förskoleklass där lejonparten av eleverna har svenska som andraspråk. Närmare bestämt undersöks hur hon åstadkommer konkretiseringav ord och ordsammansättningssystem, elevgenereringav ord samt orditerationgenom sin organisering av kunskaper och kunskapspositioner. Materialet utgörs av en sekvens ur en videoinspelad lektion om sammansatta ord. Interaktionen i sekvensen analyseras med CA-metoden. Resultaten visar att läraren åstadkommer konkretiseringgenom att låta eleverna visuellt och spatialt förnimma ordens referenter, elevgenerering av ord genom att nominera eleverna till lösare av en ordbildningsformel, positionera de som nomineras som kunniga (K+) och vid behov vägleda dem mot självreparation samt orditerationgenom initiativ till elevreparation och genom itereringar av elevernas svar. Vidare åskådliggör läraren det svenska språkets flexibilitet vid ordsammansättningar genom ett lånande av kroppsdelar som bildligt sett skiljs från resten av individens kropp för att häfta vid olika föremål, så att sammansättningar med nya betydelser uppstår. Av elevernas gensvar att döma, entusiasmerar upplägget dem. Mot denna bakgrund utgör studien ett bidrag till ådagaläggandet av sinnrika undervisningsmetoder i svenska som andraspråk.