Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka stödstrukturer lågstadielärare uppger att de bygger i klassrummet för att stötta organiserade samtal i svenskundervisningen. Studien tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin där begreppet stödstruktur är centralt. Vidare har semistrukturerade intervjuer besvarats skriftligt av sju lågstadielärare och i analysen av empirin användes två kategoriseringar av stödstrukturer: intellektuella och fysiska (Säljö, 2000:100). De intellektuella stödstrukturer som framkom i studien är läraren som kommunikativ förebild, det sociala klassrumsklimatet, elevens självkänsla samt kamratlärande. De fysiska stödstrukturer som utkristalliserades i materialet var klassrumsmöblering, text- och bildstöd samt andra fysiska artefakter. Av dessa ansåg flertalet lärare att textoch bildstöd var den bäst fungerande stödstrukturen. Lärarens sätt att visa och vägleda eleverna till att föra samtal, det vill säga att vara en kommunikativ förebild, var ytterligare en stödstruktur som uppfattades som framgångsrik. Bland intervjusvaren nämndes tämligen få fysiska artefakter, vilket var ett oväntat resultat.