Bakgrund: “Livsstilssjukdomar”, däribland psykisk ohälsa, dominerar sedan 1960-talet inom sjukvården. Stress blir skadlig när man inte tillåts vila, och kan då leda till utbrändhet. Sjuksköterskan har ett stort ansvar och det innefattar bland annat att själv “må bra” för att inte äventyra patientsäkerheten. 

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors egna upplevelser av arbetsrelaterad stress och utbrändhet.

Metod: Arbetet är en litteraturstudie utifrån kvalitativa artiklar med induktiv ansats. Artiklarna samlades in via databaser och analyserades med hjälp av Fribergs (2017) analysmodell för litteraturstudier.

  Resultat: Resultatet visade att ofördelaktig struktur av arbetsmiljön var en bidragande faktor, där organisatoriska problem såsom otydliga bilder i rollfördelning och bristande stöd från ledningen exemplifierades. Tydligast var personal- och tidsbristen, en komponent som mynnade ut i en rad negativa konsekvenser för sjuksköterskan. Fysiska och psykiska besvär påverkade arbetsförmågan som i sin tur riskerade att hota patientsäkerheten. När stressen blev för påtaglig fanns en stor risk för utbrändhet. 

Slutsats: Stress och utbrändhet bland sjuksköterskor är ett problem. Konsekvenserna berör inte bara sjuksköterskan själv utan även patienten, arbetsplatsen och samhället. Problemen grundas i faktorer som går att göra något åt, och en förändring av situationen är nödvändig för sjuksköterskans och patientens välbefinnande och hälsa.