Sura sulfatjordar finns runt om på jorden, bland annat i kusttrakterna i Sverige och Finland. Sulfidrika sediment bildas i syrefria miljöer, i t.ex. våtmarker eller på havsbotten. Efter dikning kommer dessa sediment i kontakt med luftens syre vilket leder till att sulfidmineralen oxiderar. Därmed sjunker pH-värdet kraftigt och metaller frigörs. En sur sulfatjord har då bildats. Syftet med denna studie var att ta reda på giftigheten, bakgrundsvärden och fördelningen i sediment av fem metaller (Al, Be, Cd, Mn och Ni) i ett vattenområde i Österbotten, Finland (Vasa Stadsfjärd och Korshamnsfjärden) påverkat av sura sulfatjordar. Vidare var syftet att diskutera hur dessa metaller kan påverka framtida muddringsaktiviteter i området. Arbetet gjordes inom ramen för VIMLA-projektet, som är ett EU-finansierat Botnia-Atlantica Interreg projekt med syfte att bland annat förstå hur sura sulfatjordar påverkar älvmynningsområden. Sedimentprover togs inom VIMLA-projektet av forskare från Åbo Akademi, Åbo Universitet och Geologiska Forskningscentralen i sammanlagt 22 punkter i varierande tjocklek (0,5 till 2,5 m), och analyserades sedan på metaller vid ett ackrediterat laboratorium. I detta examensarbete är huvuduppgiften att bearbeta och tolka data från dessa analyser. De högsta metallhalterna uppmättes där Vasa Stadsfjärd och Korshamnsfjärden möts och därmed bör också det området undvikas för muddringsaktiviteter. Vid åmynningen i fjärden är dock halterna låga eftersom metallerna där ännu inte fällts ut och hamnat i sedimentet och området skulle därför kunna muddras. Metallerna i sedimenten förekommer i halter som är flera gånger över bakgrundsvärdena och kan därmed potentiellt skada vattenlevande organismer. Framtida studier och riskanalyser bör därför beakta Korshamnsfjärden i lika stor utsträckning som Vasa Stadsfjärd.