Ungas aktiviteter på fritiden har historiskt varit en nära nog ständig källa till oro bland vuxna. Även om de flesta ungdomar uppger att de har en stimulerande fritid som de är nöjda med[1], är det återkommande att såväl föräldrar, ungdomsledare och politiker som olika debattörer närmar sig fritiden som ett problem som måste hanteras. Samtidigt erbjuder fritiden möjligheter att utveckla sina intressen, fördjupa gemenskapen med sina vänner och pröva olika sidor av sig själv och sin identitet. I detta kapitel ser vi fritiden som en arena för lärande, och då ett lärande som kan ha såväl positiva som negativa effekter på ungas utveckling och livssammanhang. 

Efter en genomgång av något av forskningen inom området, analyseras resultatet från en större longitudinell undersökning om tonårstiden, LoRDIA. Här ställs frågan om en strukturerad fritid bland unga har effekter på kommunikationen med föräldrarna, brottslighet, psykiskt välbefinnande och skoltrivsel. Med strukturerad fritid avses här aktiviteter som har en viss omfattning i vardagen, som leds av ledare/tränare och där den unge själv upplever sig utvecklas. 

[1] Se exempelvis Nilsson, Forkby, Liljeström, Olsson, & Turner (2018). Ungas livssituation i Göteborgsregionen.