Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Kristina från Duvemåla är baserad på Vilhelm Mobergs utvandrarepos och sågs mellan åren 1995–1999 av över en miljon besökare. Denna undersökning har med utgångspunkt i de teoretiska termerna adaption, ledmotiv och folkton analyserat dels hur den litterära textens teman och handling har adapterats till musikalen i form av sångtexterna och dels hur upphovsmännen har valt att musikaliskt förmedla Karl Oskars och Kristinas kärlek samt Kristinas hemlängtan. Begreppen ”aural equivalents” och ”musically voiced” har varit ledord i undersökningen, likaså dramaturgiska teman. Undersökningen är både en adaptionsanalys och en musikalisk analys. Enligt det hermeneutiska tankesättet pendlar undersökningen mellan detaljerade analyser av utvalda låtar och låttexter och mer översiktliga analyser av musikalen som helhet i förhållande till Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Det står klart att upphovsmännen har förvaltat originalverkets berättelse väl, men de har också gjort en del perspektivförändringar då många av karaktärerna har fått mindre utrymme än i böckerna, medan karaktären Kristina tar mer plats i musikalen. Upphovsmännen har använt sig av ledmotiv och folkton som ”aural equivalents” för att både skildra kärleken mellan Kristina och Karl Oskar och Kristinas hemlängtan. Ledmotivens symbolik är tematisk, snarare än kopplad till enskilda karaktärer, vilket i sin tur har resulterat i en komplex ”väv av ledmotiv”. Folkton och direkta inlån från traditionell folkmusik har använts för att gestalta Kristinas hemlängtan och för att placera berättelsen i tid och rum. Till sist reflekteras det över det faktum att även utvandrareposet är en adaption av den svenska utvandringen till Amerika under 1800-talet. Denna undersökning hoppas kunna bidra till forskningen kring hur ett originalverk påverkas av att adapteras till musikteaterns förutsättningar och konventioner och på vilka sätt en musikalkompositör musikaliskt kan gestalta de dramaturgiska teman som en musikal består av.