1964 besökte den sovjetiske partiordföranden Nikita Chrusjtjov Danmark och Sverige. Med anledning av besöket gav en grupp svenska konstnärer och poeter ut antologin svisch, en samling bilddikter, collage och andra konstföremål. De medverkande ställde redan samma höst ut på Moderna museet och i Nationalmuseums regi på länsmuseer runtom i Sverige. I denna artikel undersöker jag de diskursiva betingelserna för denna integrering av avantgardistisk konst och poesi i den svenska offentliga kulturpolitiska apparaten. Exemplet svisch åskådliggör två för litteraturens funktion i välfärdsstaten Sverige konstitutiva element: upplösningen av hierarkin mellan konstnär/författare och publik genom att betraktaren/läsaren interpelleras som medskapare till verket och förståelsen av konstnärens verksamhet som ett kunnande, en konst att lära sig och att lära ut.

In 1964, the Soviet leader Nikita Khrushchev visited Denmark and Sweden. For the occasion, a group of Swedish artists and poets published the anthology svisch, a collection of image-poems, collages, and other art works. The contributors were invited to exhibit their work later the same year at Moderna museet in Stockholm and to go on a tour around Sweden, organized by Nationalmuseum, to exhibit at various provincial art museums. In this article, I investigate the discursive conditions for this integration of avant-garde art and poetry in the Swedish cultural policy apparatus. The example svisch highlights two constitutive elements for the function of literature in the Swedish welfare state: the breaking of the hierarchy between artists/writers and the audience through the interpellation of the beholder/reader as a co-creator of art and literature; and the reformulation of artistic practice as a skill, an art to be learnt and taught.