I Sverige finns det 1300 förorenade områden som utgör en allvarlig risk för människors hälsa och miljö. I Sveriges miljömål giftfri miljö innefattas förorenade områden där målet är att åtgärda för att inte utgöra ett hot mot människors hälsa eller miljö. Utan åtgärd kan föroreningar kvarstå i marken under lång tid och riskera att spridas vidare till grundvatten och vattendrag. En av de vanligaste åtgärdsmetoderna av förorenade områden är deponering. Det problematiska med deponering är transporterna som bidrar till klimatpåverkan, begränsad klimatpåverkan är ytterligare ett av Sveriges miljömål. Rapportens syfte är att göra en övergripande inventering samt sammanställa de olika efterbehandlingsmetoderna, för att kunna presentera bättre alternativa metoder istället för deponering. De vanligaste föroreningarna i mark är metaller samt mineralolja. Ämnenas farlighet beror på deras förmåga att sprida sig, dess egenskaper, mängd och koncentration. Genom en litteraturstudie av vetenskapliga artiklar inom ämnet efterbehandling har de fysiska, biologiska och kemiska metodernas för-och nackdelar undersökts samt vilka förutsättningar som krävs för att kunna utföra en efterbehandling. Metoderna som sammanställts är fysiska metoder som innefattar schaktsanering, inneslutning, termisk behandling, porgasextraktion och elektrokinetisk sanering. De biologiska metoderna innefattar fytosanering och biologisk behandling. Kemiska metoder innefattar jordtvätt, stabilisering och solidifiering samt kemisk oxidation. Vid val av efterbehandlingsmetod behövs en noggrann analys över det aktuella området där viktiga parametrar som föroreningsämne, koncentration och markegenskaper behöver specificeras för att kunna bedöma om det går att välja en annan metod än att deponera.

In Sweden, there are 1300 contaminated areas that pose a serious risk to human health and the environment. In Sweden's environmental target non-toxic environment includes contaminated areas where the goal is to take action so as not to pose a threat to human health or the environment. Without action, contaminants can remain in the soil for a long time and risk spreading to groundwater and watercourses. One of the most common methods of action for contaminated areas is landfill. The problem with landfill is the transport that contributes to the climate impact, limited climate impact is another of Sweden's environmental goals. The purpose of the report is to make an overall inventory and compile the different finishing methods, in order to present better alternative methods instead of landfill. The most common contaminants in soil are metals and mineral oil. The dangerousness of the substances depends on their ability to spread, its properties, quantity and concentration. Through a literature study of scientific articles in the field of post-treatment, the pros and cons of the physical, biological and chemical methods have been investigated as well as the conditions required to be able to perform a post-treatment. The methods put together are physical methods that include shaft remediation, containment, thermal treatment, porgas extraction and electrokinetic remediation. The biological methods include phytosanification and biological treatment. Chemical methods include soil washing, stabilization and solidification, and chemical oxidation. When choosing a finishing method, a thorough analysis of the area in question is needed, where important parameters such as pollutant, concentration and soil properties need to be specified in order to be able to determine if a method other than landfill can be chosen.