Bakgrund: Fetma klassificeras som en sjukdom, medan övervikt klassificeras som en riskfaktor för andra sjukdomar såsom typ 2-diabetes (T2D). Genom att beräkna ”body mass index” (BMI) kan vikten klassificieras. Ett BMI >25 kg/m2 klassificieras som övervikt medan BMI >30 kg/m2 klassificieras som fetma. Övervikt hos asiater klassificieras vid BMI >24 kg/m2 och fetma vid BMI > 28 kg/m2 . Orsaken bakom övervikt och fetma kan vara negativa levnadsvanor, ärftlighet och läkemedelsbehandlingar. Fetma är förknippad med flera komplikationer som bland annat metabola syndromet, typ 2-diabetes (T2D) och hjärtkärlsjukdomar. Fetma kan behandlas genom kostintervention och ökad fysisk aktivitet men även genom läkemedel. Orlistat, liraglutid och bupropion i kombination med naltrexon är registrerade i Sverige för behandling av övervikt och fetma. Liraglutid är en GLP-1-analog som används vid behandling av T2D och där viktminskning upptäckts som en biverkan.

Syfte: Syftet med detta examensarbete var att genom litteraturstudier undersöka ifall liraglutid har en viktminskningseffekt hos patienter med eller utan T2D.

Metod: Detta examensarbete är en undersökning baserad på litteraturstudier. Genom att använda sökorden ”Liraglutide, weight loss, diabetes, BMI” samt ”Efficacy of liraglutide weight loss with type 2 diabetes SCALE” inkluderades 5 kliniska studier som analyserades.

Resultat: Den största viktminskningen sågs hos patienter som behandlades med liraglutid 3,0 mg. Patienterna utan T2D som behandlades med 3,0 mg fick en viktminskning på 8,4±7,3 kg standardavviklese (SD) efter 56 veckors behandling. Patienter utan T2D som behandlades med lliraglutid 3,0 mg fick en viktminskning på 9,2 kg i samband med GI biverkningar och de som inte upplevde GI biverkningar fick en viktminskning på 6,3 kg. Patienter med T2D som behandlades med liraglutid 3,0 mg fick en genomsnittlig viktminskning på 6,4 kg efter 56 veckors behandling. Liraglutid 1,8 mg gav en genomsnittlig viktminskning på 6,0 kg och liraglutid 1,2 mg gav en genomsnittlig viktminskning på 5,1 kg.

Slutsats: Liraglutids viktminskningseffekt var dosberoende hos patienter med övervikt eller fetma. Viktminskningseffekten påverkades av både BMI och GI biverkningar. Ju högre BMI patienten hade desto större viktminskning fick patienterna. Även ju längre tid som GI biverkningar såsom illamående, kräkningar och diarré varade desto mer gick patienterna ner i vikt. Viktminskningen redovisades i både procent och kilogram beroende på studierna.