Droganvändning bland ensamkommande ungdomar har varit föremål för en omfattande rapportering i  media de senaste åren och har ofta framställts som ett eskalerande socialt problem. I artikeln beskrivs likheter och skillnader mellan ensamkommande ungdomar och andra ungdomar som påbörjar öppenvård för missbruk i relation till social situation, användning av droger, brottslighet, våldsutsatthet samt fysisk och psykisk hälsa. Studien är baserad på strukturerade intervjuer med 1 255 ungdomar på tolv öppenvårdsverksamheter i Sverige, 93 av dessa individer är ensamkommande ungdomar. Studien visar att ensamkommande ungdomar, trots traumatiska upplevelser och betydande psykologiska besvär, använder alkohol och droger i mindre utsträckning än andra ungdomar som påbörjar öppenvård. Det kan således vara problematiskt att betrakta dessa ungdomar som en särskild högriskgrupp som utgör stora utmaningar för det svenska välfärdssystemet.

Drug use among unaccompanied minors has been covered extensively by the media in recent years and has often been characterised as an escalating social problem. The article describe similarities and differences between unaccompanied minors and other youths who begin outpatient treatment for substance abuse in relation to their social situations, use of drugs, criminal activity, exposure to violence and physical and mental health. The study is based on structured interviews with 1,225 youths at twelve outpatient clinics in Sweden, 93 of these individuals are unaccompanied minors. The study shows that unaccompanied minors, in spite of traumatic experiences and significant psychological distress, use alcohol and drugs to a lesser extent than other youths who begin outpatient treatment. It can thus be problematic to regard these young people as a particularly high-risk group who present major challenges to the Swedish welfare system.