Syftet med studien var att undersöka distansarbete som arbetsform ur ett med­arbetar­perspektiv för att därigenom kunna presentera hur distansarbete kan utmana villkoren för lärande och kompetensutveckling. Studien utfördes genom en kvalita­tiv metod med ett hermeneutiskt antagande där semistrukturerade intervjuer var grund­en för insamling av empiriskt material. Intervjuer utfördes med sex deltagare. Arbetes frågeställning analyserades med hjälp av en abduktiv ansats med hjälp av Illeris teori om lärandets samspels- och drivkraftsdimen­sion. Resultatet gick att dela upp i fem teman utifrån distansarbetets utmaningar: arbetsmiljö, kommunikation, ar­bets­uppgifter, arbetstillfredsställelse och distansarbete som framtida arbetsform. Stud­iens slutsats är att distansarbete omfattas av utmaningar som kommer påverka medarbetares lärande och kompetensutveckling i längden då arbetsformen inte kan erbjuda de villkor som krävs för en lärprocess. Distansarbete som en framtida arbets­form behöver därför utveckla nya arbetsmetoder för att tillgodose medar­betar­es lärande och kompetensutveckling.