Bakgrund: Opioider är det övergripande begreppet för substanser med affinitet för opioidreceptorer som framkallar morfinliknande effekter bland annat sedering, smärtlindring, muskelavslappning och eufori. Samtliga opioider har beroendeframkallande effekter som står för en global missbruksproblematik. Utveckling av ett opioidberoende associeras med tre neurobiologiska förändringar; positiv påverkan av drogen i form av eufori, negativ påverkan i form av abstinens och slutligen cravings vilket skapar ett starkt begär av drogen. Vid upprepade intag av opioider uppstår en störning i den fysiologiska balansen som skapats av hjärnan belöningssystem och antibelöningssystem vilket resulterar i ett opioidberoende. Vid diagnosticering används ICD-10 och DSM-V och behandlingen består av farmakologisk substitutionsbehandling med buprenorfin och metadon i samband med psykologisk- och psykosocial behandling. Buprenorfin är en partiell opioidagonist och metadon är en opioidagonist som båda verkar genom att reducera cravings och abstinenssymptom. Substitutionsbehandling med metadon medför risk för överdosering, andningsdepression och läckage till gatumissbruk. I jämförelse medför buprenorfin lägre risk för andningsdepression och potentiellt beroende.

Syfte: I denna litteraturstudie var syftet att utvärdera och jämföra kliniska effekten och säkerheten av buprenorfin respektive metadon som substitutionsbehandling vid diagnosticerat opioidberoende.

Metod: Föreliggande litteraturstudie baserades på fem kliniska prövningar erhållna från databasen PubMed med sökorden ”opioid dependence”, ”buprenorphine” och ”methadone”. Retention, sidomissbruk och biverkningar utvärderades för samtliga fem kliniska prövningar.

Resultat: Erhållna resultat påvisade att samtliga läkemedel effektivt reducerade förekomst av sidomissbruk av opioider. I högre doser sågs respektive läkemedel öka sannolikheten att erhålla minst 12 opioidnegativa urinprover i följd. Både läkemedlen lyckades bevara patienterna i behandlingen, dock sågs metadon bevara patienterna mer effektivt. Fler fall av avgiftning förekom vid behandling med buprenorfin. I övrigt tolererades läkemedlen bra och inga allvarliga biverkningar uppstod.

Slutsats: Samtliga läkemedel minskade sidomissbruk av opioider effektivt, lyckades bevara patienterna i behandlingen och tolererades bra. Med avseende på att buprenorfin har bättre säkerhetsprofil än metadon bör buprenorfin ges som förstahandspreparat vid substitutionsbehandling av opioidberoende. Initialt bör dosering av buprenorfin titreras och följas upp noggrant via bedömningar av patientens kliniska status, då detta ses vara av stor vikt för retention till behandling. Eventuellt byte till metadon bör möjliggöras för patienter som ej lyckats stabiliseras av buprenorfin. Beskriven behandlingsmetodik stämmer överens med nuvarande riktlinjer. Flest avgiftningar skedde i behandlingsgruppen med buprenorfin detta beror sannolikt på otillräcklig dos av buprenorfin. Det krävs fler framtida studier för att säkerställa samband mellan dosering och retention, sidomissbruk och biverkningar samt dra generella slutsatser. 

Background: Opioids are the general term for substances with affinity for opioid receptors that produce morphine-like effects including sedation, pain relief, muscle relaxation and euphoria. All opioids have addictive effects that account for a global substance abuse problem. Development of opioid dependence is associated with three neurobiological changes; positive effects of the drug such as euphoria, negative effects such as abstinence and cravings which cause a continuously drug intake. With continuously intake of opioids, an imbalance occurs in the physiological balance created by the brain reward system and anti-reward system, which results in opioid dependence. At diagnosis, ICD-10 and DSM-V are used and the treatment consists of pharmacological substitution treatment with buprenorphine or methadone combined with psychological and psychosocial treatment. Buprenorphine is a partial opioid agonist and methadone is an opioid agonist, and both reduce cravings and withdrawal symptoms. Substitution treatment with methadone includes risk of overdose, respiratory depression and leakage to illegal drug sales. In comparison, buprenorphine includes a lower risk of respiratory depression and developing drug dependence. 

Aim: In this literature study, the aim was to evaluate and compare the clinical efficacy and safety of buprenorphine and methadone as maintenance treatment for diagnosed opioid dependence. 

Method: The present study was based on five clinical trials obtained from the PubMed database with the keywords “opioid dependence”, “buprenorphine” and “methadone”. Retention, substance use and adverse effects were evaluated for all five clinical trials.

Results: The results showed that all drugs effectively decreased substance use. Patients receiving higher doses of methadone or buprenorphine were more likely to obtain at least 12 consecutive opioid negative urine samples than patients receiving lower doses. Both drugs effectively retained patients in treatment, however, methadone was seen to retain patients more effectively. Several cases of detoxification occurred during treatment with buprenorphine. Otherwise, the drugs were well tolerated and no serious adverse effects occurred. 

Conclusion: All drugs effectively decreased opioid use, managed to retain patients in treatment and were well tolerated. Due to the fact that buprenorphine has a better safety profile than methadone, buprenorphine should be given as a first-line drug in the substitution treatment of opioid dependence. Initially, the dosage of buprenorphine should be adjusted according to the patient’s clinical status, as this is considered important for retention to treatment. Transition to methadone should be possible for patients who have not been successfully stabilized by buprenorphine. This treatment strategy is in accordance with current used guidelines. Most detoxification cases occurred in the buprenorphine treatment group probably due to insufficient dosing of buprenorphine. Further studies are needed to evaluate the relationship between dosage and retention, substance use and adverse effects.