Abstract: Syftet med artikeln är att synliggöra uppdraget som god man eller förvaltare till en person meden demenssjukdom. I den studie som ligger till grund för artikeln undersöks hur rättsliga ställföreträdarebeskriver och hanterar uppdraget i praktiken och i relation till samtycke, självbestämmande och delaktighetför huvudmannen. Rättsligt ställföreträdarskap är ett forskningsområde i gränsområdet mellan socialtarbete och juridik som berör huvudmannens vardag men också rättstrygghet. Studien avgränsas tillställföreträdare med en äldre person med demens som huvudman och datamaterialet utgörs av intervjuermed ställföreträdare och överförmyndare. Resultatet visar att i uppdraget ställs socialtjänstlagens betoningpå självbestämmande och delaktighet och föräldrabalkens betoning på minsta ingripande åtgärd motfrågor om samtycke och demenssjukdomens kognitiva begränsningar. Kognitiva svårigheter begränsarhuvudmännens möjlighet att fatta relevanta självständiga beslut. Självbestämmande kräver delaktighetoch förmåga att lämna samtycke. Uppdraget att bevaka huvudmannens ekonomi utgör oftast huvudorsakentill beslutet om god man eller förvaltare men ställföreträdarna menar också att kontroll över ekonominutgör en förutsättning för att kunna sörja för person. Uppdraget är en balansakt mellan behovet av skyddoch rätten till självständighet. Uppdraget som ställföreträdare blir i huvudsak paternalistiskt med en ekonomiskinriktning. Det innebär kontroll och beslut för den enskildes bästa utan att huvudmannen görs delaktig. Autonomi och självbestämmande som grundprincip i lagstiftning väcker frågor om behovet av ettsärskilt utformat stöd till individer som inte kan leva upp till den ideala bilden av den autonoma medborgaren