Fattigdom, missbruk, kriminalitet, hemlöshet - allt tycks i dag göras till individuella problem, som om individer levde sina liv isolerade från samhälleliga och politiska strukturer. Det ses numera som närmast naturligt att människor sover på gatan och i trappuppgångar, ber om pengar utanför affären och att medellivslängden skiljer sig markant mellan olika bostadsområden och delar av landet. Men i själva verket har dessa ojämlikheter skapats genom politiska beslut. Det som mer eller mindre utelämnas i dagens socialpolitiska debatt är vad det är som orsakar dessa ojämlikheter och vad ojämlikheterna har för konsekvenser. Människor som möter det sociala arbetet upplever sig allt för ofta bli objektifierade, omgjorda till akter eller ärenden. Och allt för lite uppmärksamhet ägnas åt frågan om hur ett långsiktigt förebyggande socialt arbete kan utvecklas, med fokus på dialog, tillit och lyssnande mellan socialarbetare och klient. Förändring krävs för att de ambitioner om demokrati, solidaritet och jämlikhet som anges i socialtjänstlagens portalparagraf 1 § ska bli något mer än just ambitioner. Det som krävs är ett socialt arbete i tiden, av människor, med människor och för människor.