Det finns i vår kultur en djupt rotad föreställning om att det danar karaktären och är bra för disciplinen att gå upp tidigt på morgonen. I industrisamhället, där äldre barn och ungdomar var en vital del av arbetskraften, var tidiga morgnar ofta en nödvändighet för att dagsljuset skulle kunna användas maximalt även den mörka tiden på året. Detta förhållningssätt till klocktiden har levt kvar ända in i våra dagar och visar sig inte minst i skolornas scheman som i allmänhet börjar runt klockan 8. Skälen till detta är praktiska. De flesta föräldrar börjar sitt arbete vid denna tid och det har ansetts rimligt, eller självklart, att skolan ska vara synkroniserad med övriga samhället. Vad få verkar känna till är att tidiga skolmorgnar inte bara försämrar studiekapaciteten hos en stor andel elever i de övre tonåren, utan också utgör ett direkt och allvarligt hot mot deras hälsa, genom att bryta mot deras biologiska förutsättningar.