Coronapandemin kan beskrivas som en global kris som i allt väsentligt har hanterats nationellt. Det globala samarbetet inom framför allt Världshälsoorganisationen WHO har ifrågasatts och kritiserats, inte minst av USA, som nu förbereder för att lämna organisationen. EU-samarbetet har innefattat samordning av vissa krisinsatser och gemensamma ekonomiska stödåtgärder, men strategier för hälso- och sjukvård har hanterats på nationell nivå liksom resande- och gränsfrågor. Bland de nordiska länderna syns inte bara olika val av strategier för att hantera smittspridningen utan också konkurrerande ansatser vad gäller gränspolitik. Situationen har inneburit tydliga utmaningar mot den fria rörligheten i Norden men också mot nordisk sammanhållning i stort. Mot den här bakgrunden analyserar vi i denna rapport opinionsläget kring frågan om Sverige bör söka fördjupat internationellt samarbete inom området civil beredskap, i den nordiska kretsen, på EU-nivå eller i FN-sammanhang.