Många studier har rapporterat om att det har skett en förändring över tid när det gäller den fysiska kontakten mellan pedagoger och barn. I den här studien är syftet att undersöka hur erfarna förskollärare beskriver de historiska förändringar som skett under deras yrkesliv vad beträffar synen på fysisk kontakt mellan pedagoger och barn. Det empiriska materialet utgörs av  semistrukturerade intervjuer med 30 utbildade och erfarna förskollärare. Materialet har analyserats utifrån Becks teori om risksamhälle samt begreppen ”becoming” och ”being”. Resultatet visar att deltagarna ger uttryck för att synen har förändrats på fyra områden, vilka i sin tur påverkar hur fysisk kontakt mellan pedagoger och barn uppfattas. Dessa fyra områden är synen på barn, på förskollärarrollen, på manliga pedagoger samt på nakenhet. Att barnsynen och synen på förskolläraryrket har förändrats är väl känt, och kunskap om den historiska förändringen ingår i förskollärarutbildningen. Synen på manliga pedagoger ur ett historiskt perspektiv har behandlats i många studier. Förändring när det gäller synen på nakenhet har däremot diskuterats i mindre utsträckning. Sammantaget har förändrade synsätt inom alla fyra områden lett till en mer restriktiv hållning avseende fysisk kontakt. I värsta fall kan detta innebära att barns behov av fysisk kontakt och kroppslig närhet kommer i skymundan i förskolan.