I följande studie undersöks upplevelser och förväntningar mellan skola och hem gällande 15-åringars skönlitterära läsning. Med en sociokulturell ansats och utvecklingspsykologiska perspektiv studeras hur en grupp elever, lärare och vårdnadshavare upplever 15-åringars skönlitterära läsning, samt vilka förväntningar de uttrycker gentemot varandra i relation till den skönlitterära läsningen. Studien visar en summerande bild av informanternas upplevelse av ungdomarnas läsning, som till stor del stämmer överens med aktuell forskning, främst när det gäller bristen av läsning på fritiden och den digitala konkurrensen från sociala medier. Informanternas upplevelser av den skönlitterära läsning som sker i skolan är generellt positiv. Studiens vårdnadshavare visar dock ingen tydlig bild av ungdomarnas skönlitterära läsning och efterfrågar det inte heller. De beskriver snarare ett starkt förtroende för både elever och lärare. Informanternas förväntningar gentemot varandra är av olika karaktär och visar en tydlig tendens till frigörelse och självständighet mellan framför allt elever och vårdnadshavare. Förväntningarna mellan vårdnadshavare och lärare tyder på att kommunikationen kan stärkas för att både informera och utbilda vårdnadshavare om deras betydelse för elevernas intresse för läsning. Förväntningarna mellan elever och lärare är av mer konkret didaktisk karaktär och lärarna i sin tur ger snarare uttryck för förhoppningar och visioner när det gäller elevernas skönlitterära läsning. Sammanfattningsvis lyfter studien värdet av att vårdnadshavare blir mer medvetna om sin roll som läsande förebilder samt att kommunikationen mellan skola och hem är fortsatt viktig även i tonåren. Genom att se digitala medier som möjligheter kan kommunikationen mellan hem och skola stärkas även i äldre tonåren, vilket i sin tur kan ha positiv effekt på hemmets engagemang i frågan om tonåringars läsning och läsintresse.