Syftet med vår studie är att belysa förskollärares arbetssätt och syn över sin utveckling i mötet med barn som har funktionsvariation. Vi vill undersöka hur förskollärare upplever denna interaktion, vilka arbetssätt de använder sig av och vad som har bidragit till att de arbetar som de gör idag. Studien utfördes genom intervjuer som kvalitativ metod och data har granskats genom induktiv metod. Vid kategorisering av vårt material utgick vi från ett sociokulturellt perspektiv och Nilholms (2003) specialpedagogiska perspektiv. Genom vår teoretiska ram kunde förskollärares förhållningssätt analyseras och vilka stödmedel förskollärarna har fått för att utvecklas i sin profession. Studien blir relevant då det finns för lite forskning som talar direkt om hur förskollärare upplever sitt arbete med barn som har funktionsvariation. I den tidigare forskning vi har hittat framkommer det hur förskollärare, pedagogers roll är av betydelse för barnen när det kommer till deras upplevelse och möjlighet att få utbildning i förskolan.

Resultatet visade att förskollärare med kompetensutveckling hade mer lyckade interaktioner med barn som har funktionsvariation. Resultat visade även att förskollärare har tillgång till flera olika stödmedel om resurserna sätts in och att det är relationen till barnen som lägger grunden för deras arbete.