Syftet med studien var att undersöka pedagogers upplevelser av framgångsfaktorer i arbetet med elever med AST (autismspektrumtillstånd). Detta genomfördes utifrån ett relationellt perspektiv, med en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer. Slutsatser som kan dras av studien är att alla elever har olika behov, som behöver hanteras individuellt. Det finns således ingen mall för hur elever med AST ska bemötas eller vilka insatser som ska implementeras. Dock är ett relationellt förhållningssätt och goda relationer, som bygger på ömsesidig respekt, att föredra i arbetet med målgruppen. I den goda relationen bör pedagogen hitta elevernas styrkor, svårigheter, behov och specialintressen. Utifrån dessa kan lämpliga insatser och individuella arbetssätt implementeras, i syfte att eleverna ska lyckas i skolan och uppnå välmående. I den goda relationen kan pedagogen lättare känna av elevernas dagliga status och anpassa kraven som ställs på eleven, utefter det. En annan slutsats är att pedagogerna kan använda elevernas specialintressen som ett återkommande tema i undervisning och samtalsämne, för att öka elevernas delaktighet och motivation. Slutligen framhöll pedagogerna att preventionsarbete för välmående också är av stor vikt. Detta kan implementeras genom att skapa en struktur, tydlighet och förutsägbarhet för eleverna.