Det svenska fritidshemmets relation till specialpedagogik har varit oklar sedan fritidshemmen inrättades. Ett specialpedagogiskt förhållningssätt har varit iakttagbart i verksamheten men svårt att härleda och definiera. Olika former av externa specialpedagogiska insatser har varit sällsynta men det senaste decenniet har efterfrågan på denna typ av aktiviteter ökat. I den här studien har tidigare forskning och fritidshemmets styrdokument granskats för att utreda hur det specialpedagogiska uppdraget över tid skrivits fram och vilka konsekvenser det fått i praktiken. I en litteratur- och dokumentstudie granskas fritidshemsverksamhet med fokus på specialpedagogik från det att den inrättades till nutida verksamhet. Styrdokument har analyserats med metoden diskursanalys. Resultatet visar att de specialpedagogiskt förankrade inslagen var och är relativt rikligt förekommande. Begreppen kompensation, differentiering och delaktighet kom att formera de mest framträdande diskurserna. Specialpedagogiken har haft och har en betydande disciplinär funktion, vilket till stora delar kan härledas till skolans verksamhet och den specialpedagogiska tradition som råder där. De specialpedagogiska inslagen på fritidshemmet har utvecklats i en normativ riktning och normbrytande mönster definieras snävare. Det finns en klar tendens till exkludering genom organisatorisk differentiering för elever som inte når upp till de krav som ställs i verksamheten. Författarnas slutsats är att det behövs en specialpedagogik som är utvecklad för fritidshemmets verksamhet och som kan stödja och försvara den pedagogik och det förhållningssätt som definieras fritidshemspedagogik.