I Sverige författar Universitetskanslersämbetet (tidigare Högskoleverket) på uppdrag av regeringen kunskapsmål i den så kallade högskoleförordningen (1993:100). Dessa kunskapsmål reglerar vad som ska uppnås för examen i högre utbildning. Högskoleförordningen är styrande för vad som sedan skrivs fram av olika lärosäten i utbildnings- och kursplaner. Det som intresserar mig i ett projekt kallat Kommunikation mot profession är hur kunskapsmål om studentens muntliga färdighet och förmåga skrivs fram i dessa utbildningsdokument. Det övergripande syftet med forskningsprojektet är att identifiera på vilket sätt muntliga kommunikativa förmågor i utbildning korresponderar med den kommunikativa kompetens som efterfrågas i professionell verksamhet. Jag har textgranskat utbildningsdokument i hierarkisk ordning – högskoleförordning, utbildningsplaner, kursplaner och kursguider för sjuksköterskeutbildningen på ett lärosäte – samt granskat 111 självvärderingar från olika professionsutbildningar som görs i samband med den kvalitetsvärdering som pågår av svensk högre utbildning år 2011-2014. Den forskningsfråga jag besvarar genom textgranskningen är ”Vilka möjligheter ges studenter att förändra sitt ethos i utbildning?”. Ett resultat är att det verkar finnas svårigheter att variera skrivningar som gäller kunskapsmålet om muntlig framställning vilket jag menar kan försvåra lärarens iscensättning av undervisning i muntlighet. På denna framläggning vill jag diskutera möjligheter och svårigheter att iscensätta undervisning i muntlighet utifrån de kunskapsmål som formuleras i styrande dokument.