Bakgrund: Teknologi och behandlingsmöjligheter inom intensivvården är under ständig utveckling. Den växande möjligheten till livsuppehållande behandling är inte alltid gynnsam för alla patienter. Det är en utmaning att identifiera tidpunkten då behandlingen blivit medicinsk meningslös och därmed ska avslutas. Beslutsfattandet försvåras eftersom patienterna ofta inte kan tala för sig själva. Processen att komma fram till ett beslut kräver ett samarbete mellan läkare och sjuksköterskor för att tillgodose patientens bästa och anhörigas behov. Att ge alla inblandade en röst har visat sig vara en utmaning och kan leda till konflikt. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av samarbetet med läkare inför beslutsfattande kring avslutande av livsuppehållande behandling. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats och induktivt förhållningssätt. Resultat: Sjuksköterskor upplever att deras involverade i beslutsfattandet är viktigt och åtar sig ett antal handlingar för att bidra till samarbetet, samtidigt som de känner sig exkluderade och att deras arbete är undervärderat. Beslutsfattandet upplevs komplext där tid, anhöriga och olika professionella perspektiv påverkar samarbetet. Hur samarbetet är utformad och vilka beslut som tas i enskilda situationer upplevs variera relaterat till hur den individuella beslutsfattaren är som människa och vilka erfarenheter de involverade har. Slutsats: Samarbetet mellan sjuksköterska och läkare vid beslutsfattande om avslut av livsuppehållande behandling är viktigt för att utforma vården efter den individuella patienten. Beslutsfattandet är komplicerat, där etiska och moraliska principer behöver tillgodoses. Genom att få bättre förståelse och reflektera över den professionella rollen kan samarbetet underlättas. Att ta beslut om människors livsöden förblir tungt, men rätt förutsättningar gynnar såväl yrkesprofessionella som patienter.