Den omöjliga texten är en autofiktiv text som utgår ifrån författarens liv och berättas i första person. Texten är en undersökning av vad som går att skriva och vad som inte går att skriva. Hur påverkar motståndet själva skrivprocessen? Vad i det privata/personliga är allmängiltigt? 

Det är några av de frågor som texten kretsar kring. Berättelsen greppar om såväl existentiella teman som vardagligheter. Sorg, saknad, förlust och åldrande är teman som texten undersöker, men där finns också vardagliga, konkreta skeenden såsom yoga, ridning, svampplockning och umgänge med barnen. Texten rör sig mellan dessa poler och vill undersöka stort som smått för att se vad som är intressant att berätta, vad som är intressant att läsa.