”Färjan går – brottstycken nära döden” är en litterär bearbetning av en dagbok jag skrev under de nästan två år då min pappa alltmer närmade sig döden.Under den här tiden åkte han in och ut till sjukhuset. Hans läge ömsom försämrades, ömsom förbättrades och min mamma och jag var i konstant spänning. Livslånga konflikter och mönster blev synliga, samtidigt som de också ruckades i dödens närhet. Om kvällarna öste jag ur mig en dagboksliknande text. Det var ett skrivande av nöd, för att försöka hantera det svåra som hände.

Så kanske kan man säga att mycket av skrivprocessen skedde redan då? När jag skrev för att lätta det plågsamma trycket inombords. Det var ett skrivande utan självkritik, och utan krav på regelbundenhet eller mängd. Jag skrev någon rad, eller flera sidor. Någon gång kom tanken att jag kanske skulle vilja använda materialet senare, i något manus, i en berättelse - men jag försökte skjuta bort alla sådana idéer av rädsla för att börja censurera mig. Jag ville att dagbokstexten skulle förbli en frizon under en period då mycket annat var pressande.

När pappa var död, skrev jag ut min dagbokstext och la undan den. Det är nu fyra år sedan. Beslutet att ta fram den igen, och utgå från materialet under den här kursen, var inte självklart. Kanske låg skeendet fortfarande för nära? Jag hade svårt att visualisera en form. Jag brottades (och brottas) med frågan om hänsyn. Samtidigt lockade pappersbunden mig. Och när jag väl bestämde mig för att göra ett försök, var lusten stor. Jag var nyfiken om den laddning jag upplevde när jag skrev, kunde överföras till läsbar prosa, med mening för någon annan än mig själv.

Jag har aldrig tidigare skrivit på det här viset, alltså haft en ”förlaga” att utgå ifrån på det vis som jag nu har haft, ett tydligt råmaterial. Det har på sätt och vis gjort processen enklare. Jag upplever, som jag skrev ovan, att mycket av arbetet redan är gjort. Jag hade en riktning, ett givet slut - även om jag inte exakt visste exakt hur vägen dit skulle utforma sig. Skrivarbetet har handlat mycket om att lyssna in grundmaterialet, väga ord, hitta rytmen. Göra ett urval. Ja, mycket har det handlat om det. Lyssna och välja. De flesta meningar och formuleringar i slutresultatet, finns också i ursprungstexten. Men där ofta inbäddade i ett gytter av andra ord

.Medan jag skrev, nu under våren, ramlade min mamma och bröt höften. Den händelsen snärtade till processen. Den var helt enkelt tvungen att vara med, allt annat hade känts falskt. Den här texten kretsar runt en pappas döende och en dotters … kamp? Men också alltmer om triangeln mellan tre personer som älskar varandra men som fastnat i tystnaden. Och där det i livets slutskede, uppstår möjligheter att bryta den.