Under 1980-talet gjordes det utbildningspolitiska vägvalet att tillåta så kallade musikklasser inom grundskolans ram. Därmed beviljades avsteg från principer för en gemensam studiegång och sammanhållna klasser. I vidare mening fick detta tillsynes oansenliga ställningstagande symbolisk betydelse i talet om likvärdighet, profilering och valfrihet. Med utgångspunkt i en pågående studie om musikklassernas etablering i det svenska utbildningslandskapet, presenteras i denna artikel några betydelsebärande nedslag och sätt att begripa de kontextuella förutsättningarna.