Brist på digital spetskompetens i företag och organisationer antas vara en flaskhals för innovation och tillväxt. Mycket statliga, privata och EU-medel satsas därför på att tillförsäkra organisationer i olika branscher adekvat kompetens för digitalisering, inte minst spetskompetens. Denna kompetens är tänkt att utvecklas och implementeras i organisationer på både kort och lång sikt. Begreppet digitalisering har blivit ett samlingsnamn för något som närmast kan beskrivas som en genomgripande samhällsförändring. Samtidigt som digitalisering är ett enkelt begrepp att definiera ur ett tekniskt perspektiv får dess påverkan på organisationer helt andra innebörder och betydelser. Tidigare forskning visar att förutsättningarna för olika organisationer och medarbetare i dessa att tillägna sig utbildning och förändra arbetspraktikerna i enlighet med uppfattade behov och digitaliseringstekniker skiljer sig markant åt.Digitaliseringen medför dessutom oförutsägbara kompetensbehov, förändrade arbetsuppgifter och yrken som ytterligare ställer krav på utbildning, matchning mellan utbildning och yrkesuppgifter, behov av livslångt lärande och så vidare. Tidigare kartläggningar visar också att organisationer ofta saknar kompetens att veta vilka kompetenser de behöver.  Oavsett vilken innebörd digitalisering som företeelse har i ett givet sammanhang krävs att den som tillhandahåller en digital tjänst och den som ska använda tjänsten har en lämplig kompetens för att hantera den. Kompetensen kan i sin enklaste form beskrivas som en färdighet att hantera tjänsten och samtidigt kan kompetensen innebära en förståelse för de konsekvenser den får för ett enskilt företag och samhället i stort. Detta working paper syftar till att beskriva hur företag inom olika branscher påverkas av digitaliseringen och vilka de upplevda behoven av särskilt spetskompetens är. Studien bygger på 181 korta telefonintervjuer och 34 fördjupande intervjuer som genomförs i sex olika branscher i Kronobergsregionen.