Den breda mitten, eller bara mitten, är ett centralt begrepp i Centerpartiets identitet. Trots detta är Centerpartiets sakpolitik inte särskilt positionerad i ”mitten”. Partiet är snarare det mest högerlutande partiet av samtliga riksdagspartier vad gäller ekonomiska frågor. Samtidigt är själva idén med den breda mitten att etablera ett bredare samarbete över blockgränser men exkludera Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna på grund av deras respektive ytterkantsposition. Rent sakpolitiskt är den breda mitten en gåta. Medan fenomenet inte tillåter sig att begripas speciellt väl ur ett sakpolitiskt perspektiv, argumenterar föreliggande uppsats för att det bättre kan förstås utifrån dess symboliska betydelse. Den breda mitten undersöks således som en instans av sekulär religion. Genom intervjuer med Centerpartister kartläggs ett religiöst meningssystem som grundas på; (1) ett heligt ideal om en icke-extrem politisk karaktär i form av mitten; (2) en moralisk gemenskap som sluter upp kring idealet och försvarar det från all form av upplevd extremism, men som är mer intresserad av sitt förakt för Sverigedemokraterna och (3) upplevelser av hur ritualer kring motståndet mot Sverigedemokraterna och självuppoffring för idealet erbjuder frälsning från synden att kunna associeras med Sverigedemokraterna via högeridentiteten. Religionens funktion tolkas vara att reglera diskrepansen mellan partiets identitet och praktik genom ritualer och moraliska argument som triumferar över sakliga problem med motstånd mot Sverigedemokraterna som den övertygande mekanismen. Mitten identifieras vidare som den perfekta täckmanteln för en förlorad högeridentitet och för de framgångar som motståndet mot Sverigedemokraterna bringar partiet, då motstånd mot båda ytterkantspartierna gör att Centerpartiet kan hävda sig som mitten och därigenom attrahera den större grupp väljare som finns där. Motståndet mot Sverigedemokraterna tolkas i sin tur som den grundläggande drivkraften bakom fenomenet den breda mitten, en drivkraft som inte bara bygger på framgångar i termer av en ökad väljarbas utan också på en upplevd välvilja, en dold förhoppning om en alternativ och självständig högergemenskap men även på en möjlighet för Centerpartiet att göra upp med sin egen historia av främlingsfientlighet.

The broad middle, or just the middle, is a central concept in the identity of The Centre Party in Sweden. Despite this, the politics of The Centre Party is not particularly positioned in “the middle”. Rather, The Centre Party is the most right-leaning party of all the parliamentary parties when it comes to economic issues. Simultaneously, the very idea behind the broad middle is to establish wider cooperation across block boundaries but exclude the parliamentary parties The Left Party and The Sweden Democrats due to their respective outer edge position. As a matter of concrete policy, the broad middle is an enigma. While the phenomenon does not allow itself to be understood particularly well from a concrete political perspective, the present thesis argues that it can be better understood based on its symbolic meaning. The broad middle is thus analysed as an instance of secular religion. Through interviews with members of The Centre Party, a religious meaning system is mapped which is based on; (1) a sacred ideal of a non-extreme political character in the form of the middle; (2) a moral community that defends the ideal by protecting it from all sorts of experienced extremism, but whose interest lies more in its contempt for The Sweden Democrats and (3) experiences of how rituals surrounding the antagonism towards The Sweden Democrats and self-sacrifice for the ideal offers salvation from the sin of being associated with The Sweden Democrats trough a Right-wing identity. The function of the religion is interpreted as regulating the discrepancy between The Centre Party’s identity and practise through rituals and moral arguments that triumphs over factual problems with the antagonism towards The Sweden Democrats as the convincing mechanism. The middle is further identified as the perfect cover for a lost Right-wing identity and for the successes that the antagonism towards The Sweden Democrats brings the party, since opposition to both the outer-edge parties allows The Centre Party to assert itself as the middle and thus attract the larger group of voters who are located there. The antagonism towards The Sweden Democrats is in turn identified as the primal driving force behind the phenomenon the broad middle, a driving force that is not only based on successes in term of increased voters but also on an experienced benevolence, a hidden hope for an alternative and independent Right-wing community as well as on an opportunity for redemption with The Centre Party’s own history of xenophobia.