När historiskt inflytelserika samhällsinstitutioner som fackförbund, politiska partier och kyrkan tappat medlemmar de senaste decennierna har idrottsrörelsen stått sig stark. Identitet formas genom och påverkas av idrott då idrott fostrar, engagerar, styr och präglar och kan ses som viktiga påverkans- och lärandefaktorer i många människors liv. Inte minst för ungdomar är idrotten en central arena för identitetsskapande då idrott, av idrottande ungdomar själva, benämns som något betydelsefullt. Min forskning kretsar kring de sistnämnda – ungdomar inom idrott – och mer specifikt tonårstjejers identitetsskapande inom idrott. I min avhandling "Det är väl typiskt tjejer – om basket, kropp och femininitet" (2015) påvisar jag att tonårstjejers identitetsskapande inom idrott är tämligen negligerat. Såväl flickforskare som idrottsforskare (nationella och internationella) har uppvisat ett magert intresse för idrottande tonårstjejers identitetsskapande i allmänhet och ett ännu magrare intresse för i tonåriga baskettjejers identitetsskapande i synnerhet. Vidare, och mer tillspetsat, rör min avhandling sig kring hur tonåriga baskettjejer skapar och förhandlar genus och femininitet i sin idrottsliga vardag genom kroppsliga och verbala praktiker. Teoretiskt bidrar avhandlingen med en analys av hur genus och femininitet skapas i och mellan olika idrottsliga rum samt åskådliggör hur genus och femininitet transformeras och förskjuts (och därigenom förhandlas). Hur genus, femininitet och sexualitet hänger samman visar och diskuterar avhandlingen därtill genomgående. Vidare blottlägger jag den sprängkraft som diskurser om tjejer har för (basket)tjejer. Jag visar hur (basket)tjejers skapas inom diskurser som verkar i samhället samt hur de är aktiva medproducenter av diskurser om (basket)tjejer. (Basket)tjejers agens framhålls således samt hur baskettjejer måste förstås som mer än baskettjejer, de är tjejer som också rör sig utanför idrotten.