Studien handlar om hur lärarhandledare samspelar för att ta sig an ett delvis nytt handledaruppdrag när skolan de är verksamma på blir en VI-skola. Syftet med studien är att, genom handledarnas berättelser, undersöka vad samspelet mellan handledarna har för betydelse för handledaruppdragets genomförande och för handledarrollens utvecklande. Införandet av VI-profil innebär att handledartätheten ökar och skolorna förbinder sig att ta emot en större grupp studenter. Kontinuiteten i handledaruppdraget ökar också då studenterna, förutom sina ordinarie VFU-perioder är på VI-skolorna två dagar varannan vecka. Studien är kvalitativ och den vetenskapliga forskningsmetoden är inspirerad av IPA. Resultatet bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med handledare med erfarenhet både av det tidigare VFU-systemet och den nya VI-profilen. Resultatet visar att handledaruppdraget på VI-skolor uppfattas som mer krävande och i arbetet med att kunna ge handledning av god kvalitet blir samspelet med de närmsta kollegorna en framgångsfaktor för samtliga handledare i studien. Resultatet redovisas utifrån de tre huvudtemana; samspel för att klargöra uppdraget; fördjupning av uppdraget genom samspel; samt förtrogenhet genom samspel och analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande där samspelet, med språket som medierande redskap har en framträdande roll. Resultatet visar att handledarna samspelar kring ett klargörande av uppdraget, men de samspelar även kring fallbeskrivningar och kring delandet av handledarperspektivet, vilket leder till att deras handledarroll utvecklas och fördjupas. Handledarna upplever en ökad kollegialitet och deras samtal och diskussioner kring uppdraget gör att de utvecklar ett gemensamt professionellt språk. En ny handledarroll som lärarutbildare utvecklas i samspelet.